Det känns som huvudet är fullt av intryck. Klumpar i halsen som jag dolt. Irritation som jag hållit inne med. Människoöden. Människor som kämpar. Människor som irriterar. Allt på en gång. I en salig blandning. Jag hinner inte sortera. Smälta.
Ändå åker jag hem med ett leende varje dag. Det är det här jag vill göra. Det får mig att leva upp.
Men det är mycke nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar