På riktigt

Idag har jag lärt mig att det finns massor jag inte kan. Jag kan nog ingenting när jag tänker efter. Inget man har nytta av i kliniken i alla fall. Läkemedelsnamn far i luften, jag försöker fånga och lägga på minnet, får slå upp sen. Men hinner inte skriva ner, så jag glömmer vad jag ska slå upp. Hur många namn kan kortison ha? Eller mjukgörande krämer? Eller var det kortison?

Jag kan inte säga sen, längre fram i utblidningen, längre. Sen är nu. Det är nu jag ska lära mig allt viktigt om hud, sen förväntas jag kunna det. Men var börjar man?

Trots min otillräcklighet har jag roligt. Det är roligt att träffa patienter. Det händer alltid något oväntat. Som patienten som inte visste varför han var kallad. Idag fick jag dessutom stansa mitt första födelsemärke. Som en riktig doktor. Kanske finns ett frö till potential i mig trots allt.