Hemma igen

Jag har precis kommit hem till en tom lägenhet. Barnen är hos mamma och sambon på jobb. Men det är ändå skönt att vara hemma. Jag gillar att vara ute och upptäcka nya städer men jag älskar alltid att komma hem.

Konferensen har varit intensiv och lärorik. Jag har bestämt mig för att ändra huvudspår för min framtida forskning ungefär en gång om dagen. Allt från att ägna mig åt mer klinisk verksamhet till att utöka de djurexperimentella modellerna. Eller jag kanske ska vinkla in mig mot obesitas-spåret? Eller kanske diagnos? Eller ska jag strunta i allt och söka mig till de stora läkemedelsbolagen? Hela tiden glömmer jag bort att jag faktiskt är en läkarstudent på sommarlov och att om några månader börjar en ny termin vilket innebär att tiden för forskningen kommer bli plågsamt begränsad.

Imorgon ska jag hämta barnen, jag saknar dem jättemycket. Jag har köpt alldeles för dyra presener till dem. En dålig kombination av dåligt samvete, saknad och sysslolöshet på en flygplats ledde fram till en del beslut jag inte riktigt kan försvara.