Inte vilken helg som helst

Nu börjar sista helgen på semestern. Dags att börja aktivera hjärnan igen och slå på simultankapacitatorn. Jag var så inne i forskningen när semestern började, men nu har jag tappat allt. Var ska jag börja gräva?

Det känns jobbigt att jobba - jag trivs bättre här, under min korkek, där jag kan lukta på blommorna...

Skriet från kärnfamiljen: Deltidsfällan

Innan jag somnade igår låg jag och tänkte på det här blogginlägget: Skriet från kärnfamiljen: Deltidsfällan

Nästan alltid när deltidsfällan diskuteras dyker kommentarer upp där en kvinna skriver att hon går ner i arbetstid för att hon vill ha mer tid med barnen. Jag har ALDRIG sett något inlägg som skriver att de har gått ner i hemarbetstid med 50% för att få mer tid för barnen. Det är som att den enda faktor man kan ändra är arbetstiden. Sen vittnar kvinna efter kvinna som blivit 50+ om att det var en pensionsfälla. För hur mycket av tiden som de inte arbetade ägnades åt barnen och hur mycket åt hemmet? Oftast blir det ju så att den som jobbar mindre utanför hemmet jobbar mer innanför hemmets väggar.

Nu gör jag det: Jag har gått ner i hemarbetstid med 75% för att få mer tid med barnen. Det är den miniminivå som krävs för att barnen ska få mat, de ska få äta på rena tallrikar och det kalla kriget mot diverse levande varelser hålls någorlunda på ett styrkeförhållande så att jag känner att jag skulle vinna om jag ville och orkade.

Jo, visst förstår jag att alla inte orkar leva som jag gör, men jag tycker man ska kalla saker för sitt rätta namn. Men det är klart visst låter det bättre att säga "jag har gått ner i arbetstid för att få mer tid med barnen" än "jag har gått ner i arbetstid för att hinna hålla snyggt hemma"

Dottern funderar

"När man står i blåsten så ser man på håret vilket håll det blåser från. Stackars de som är flintskalliga, de kan ju inte veta."

Tänk att jag har fått så smarta barn.

FiaLisa lär sig

Man ska aldrig avslöja sina kantarellställen. Efter att jag skrev om det här på bloggen har både svampen och blåbären försvunnit. Jag antar att alla mina läsare (alla 10) satte sig i bilen direkt och plockade rent.

För det kan väl inte vara så att någon Stockholmare har känt till detta tidigare? 2 miljoner Stockholmare i de vidsträckta Stockholmsskogarna...

Jag ska aldrig köpa leksaker till barnen mer...

Vi gick till stranden tidigare idag. Barnen har lekt i flera timmar, jag höll på att inte få hem dem.

Vad var det då för avancerade högteknologiska leksaker som uppehöll dem timme efter timme?
*En halvrutten död fisk
*En trasig plastpåse
*En pinne
*Sjövatten

Tråkmamma höll på att förstöra allt när hon kom och kommenterade att det var rätt äckligt att hålla på med en halvrutten fisk...

Vila

Ligger på en strand.
Vinden fläktar mitt ansikte.
Det här är semester.

Memory lane

Vi var i Stockholm och hamnade i "våra" gamla kvarter. Jag bodde i Stockholm i 12 år, 11 av dem i en studentlägenhet på Gärdet. Nu när jag tittar tillbaka på den tiden så var det bra år och jag kan känna lite vemod ibland och sakna det vi hade. Allt var så enkelt innan barnen kom. Inte för att jag vill ha något ogjort, men det var skönt att vara ung och naiv och bara behöva tänka på sig själv.

Vi åkte och köpte pizza i vår pizzeria som såg precis likadan ut som förr. Handlade läsk på ICA Gärdet och satte oss sen och åt pizzan på Gärdet med bara händerna. Precis som förr, men nu hade vi två fantastiska barn med oss. Time flies.

Nu är det kört

Jag tog en liten skogspromenad och hittade kantareller! Inte många och egentligen var de väl för små, men jag kunde inte låta bli! Jag lider av kantarellfeber, undrar om diagnosen har någon ICD-kod? Har jag väl hittat en kantarell så kan jag inte sluta, nu kommer jag finkamma Huddige-skogarna efter fler tills jag stupar.

Tom Tits

Tom Tits är som en våt dröm för en gammal ingenjör (helt plötsligt blev styr och reglerteknik intressant). Det visade sig vara en mer konkret våt dröm för barnen också. Har precis kommit hem med två genomblöta barn som har varit både högt och lågt och med raketfart hunnit springa igenom hela Tom Tits innan jag ens hunnit fatta var jag var. Framför allt har de gjort alla vattenattraktioner, gärna från fel sida om vattenytan.

I blåbärsskogen

De flesta åker till landet för att gå ut och njuta av skogen. Vi åker till Stockholm. Till min stora förvåning fanns det gott om blåbär i skogen trots att vi gick längs en välanvänd vandringsled. Gott gott.

Sova mitt i ett trumsolo

Regnet smattrar, eller snarare knackar, oavbrutet på husvagnstaket. Konstigt att barnen sover så gott. Kollade just på SMHI:s hemsida och det finns hopp. Solen kanske visar sig några stunder under dagen.

Hur man förstör en helg

Titta noga på dessa nycklar. De bär på en förbannelse. Jag är normalt inte vidskeplig, men detta tror jag benhårt på.

Det fanns en gång en exakt likadan uppsättning av dessa nycklar, med samma pedagogiska färgglada band. Den uppsättning är spårlöst försvunnen sedan ett halvår. Det är våra husvagnsnycklar, gissa hur lätt det är att bara ha en uppsättning när sambon far över landet nästan jämt.

Igår skulle vi åka till husvagnen i Stockholm. När vi kommer fram till husvagnen inser sambon att han har lagt nycklarna i sina arbetsbyxor som ligger i Norrköping.

...

Vad göra? Det är naturligtvis bara att åka till Norrköping. När vi kommer hem börjar den vilda jakten på nycklarna. De finns inte någonstans i lägenheten. Nästa steg var att vända upp och ner på packningen. Jo, ni gissar rätt, nycklarna låg längst ner i packningen. Vi hade alltså haft med oss dem hela tiden. Sambon har jobbat lite för mycket lite för underliga tider, så jag kan inte vara arg på honom. Han hade lagt ner dem utan att tänka på det, det var ju bra men blev så fel. Sen åkte vi tillbaka till husvagnen.

Idag skulle sambon åka iväg och jobba igen. När han står och lastar kommer han på att han glömt regnkläder och lite andra grejer, så han ringer och ber mig att packa en väska och köra över. Det fixar jag. Väl tillbaka vid husvagnen börjar jag leta efter nycklarna.

...

De finns inte någonstans. Jag börjar ana det värsta och ringer sambon. Han tittar då i väskan jag gett honom och visst ligger nycklarna där. Problemet var bara att sambon hade hunnit åka en bra bit och han kunde dessutom inte vänta på mig eftersom han var pressad av körtiderna. Det var bara att fara iväg efter honom. Jag kom ikapp honom i Strängnäs.

Vad säger man? Jag känner mina koldioxidpoäng stiga till nya oanade höjder och jag blir bara matt när jag tänker på allt roligt jag kunde ha gjort på min semester istället för att jaga nycklar genom halva Sverige. Och tänk vad kul man kunde haft för alla pengar det kostat. Jag har ingen aning om hur husvagnsnycklarna hamnade i hans packning. Det finns ingen annan att skylla på än mig, så det är bara att bryta ihop och gå vidare...

Praktisk matematik

Jag skulle förklara division för dottern.
-Om vi har fyra äpplen och du och F ska dela lika på dem, hur många äpplen var får ni då?
Dottern fattar snabbt och svarar: -Två
Då hörs surt från F: -Jag orkar inte två äpplen.

Där är där man inte är här är här där man ääär...

Eller överallt och ingenstans. Jag gjorde bara ett snabbt stopp i lägenheten. Både fiskar och tomatplantor har överlevt och blev lite ompysslade innan jag åkte vidare. Nu är jag hos mamma i Värmland igen. Har haft kramkalas med barnen. Jag frågade sonen vad han hade tyckt varit bäst med veckan hos mormor. "Att du kom" svarade han då lite politiskt korrekt.

Jag har varit borta i en vecka och jag tycker barnen har växt med minst ett år. Undrar om jag har hämmande effekt på deras utveckling... Eller är det jag som inte har distans till deras utveckling när jag ser dem varje dag?

Imorgon bär det av till Stockholm för klassisk husvagnssemester. Tyvärr verkar inte vädergudarna ha förstått att det ska vara strålande sol när man semestrar i husvagn.

Ett litet krig har utbrutit mellan sambon och mig. Vem ska få det trådlösa modemet? Sambon som är ute på jobb eller jag i husvagnen. Tyvärr så har han en taktisk fördel eftersom det bara är han som vet var modemet är. Hmmm, hur ska jag kunna locka fram denna krigshemlighet? Om bloggen är tom i några dagar så vet ni vem som vann slaget.

Mercure Wien Zentrum

När ska jag lära mig? Jag bokade hotell via konferensens hemsida. Jag bokade hotell baserat på pris och läge, jag ville bo i Centrum men tyckte inte jag hade råd med de dyraste hotellen (Marriot). Så jag tyckte att Mercure Wien Zentrum var ett bra alternativ, bland de billigare i listan med bra läge. Hotellet var fyrstjärnigt och kostade 154 euro per natt så jag tänkte lite naivt "det kan ju inte vara så illa".

Jag var helt utmattad när jag kom fram, troligen vätskebrist, så jag orkade inte bråka med hotellet när jag kom in i rummet och insåg att rökfritt är ett relativt begrepp. Jag hade specifikt bokat ett rökfritt rum, rummet hade en fin klisterlapp på dörren där det stod att rökning är förbjudet - men hjälp vad det stank. I Österrike kanske innebörden av att boka rökfritt rum är att man inte röker själv när man är där? Helt klart har Österrikare en helt annan rökkultur än Svenskar. Jag vande mig allt eftersom dagarna gick och rökdoften minskade (alternativt min näsa vande sig).

Nästa problem var att rummen var så lyhörda att jag trodde grannarna skulle trilla in på mig när som helst. Grannarna var ett par eldiga Italienare med en dotter som hade många och högljudda gräl vid min huvudände av sängen.

Om jag bara hade surfat runt lite innan jag bokat hotellet hade jag sett detta innan och kanske hade det varit värt lite pengar att bo på ett bättre hotell.

Hemma igen

Jag har precis kommit hem till en tom lägenhet. Barnen är hos mamma och sambon på jobb. Men det är ändå skönt att vara hemma. Jag gillar att vara ute och upptäcka nya städer men jag älskar alltid att komma hem.

Konferensen har varit intensiv och lärorik. Jag har bestämt mig för att ändra huvudspår för min framtida forskning ungefär en gång om dagen. Allt från att ägna mig åt mer klinisk verksamhet till att utöka de djurexperimentella modellerna. Eller jag kanske ska vinkla in mig mot obesitas-spåret? Eller kanske diagnos? Eller ska jag strunta i allt och söka mig till de stora läkemedelsbolagen? Hela tiden glömmer jag bort att jag faktiskt är en läkarstudent på sommarlov och att om några månader börjar en ny termin vilket innebär att tiden för forskningen kommer bli plågsamt begränsad.

Imorgon ska jag hämta barnen, jag saknar dem jättemycket. Jag har köpt alldeles för dyra presener till dem. En dålig kombination av dåligt samvete, saknad och sysslolöshet på en flygplats ledde fram till en del beslut jag inte riktigt kan försvara.

Spanska ridskolan pa grönbete

Det var sünd. Det var det enda jag verkligen ville se. Naja, jag har hunnit med en hel del annat. Jag gillar att bara ga runt i nüa stader och känna atmosfären.

Som ni kanske märker skriver jag pa ett tüskt tangentbord, intressant.

Hotellet är rätt trist. Dürt som attan, eftersom det bokas via konferensen, men ett dürt hotell i Europa innebär enligt mina erfarenheter att rummen är ordinära och att det kostar massor sa fort man gör nagot. En flaska vatten kostar t.ex 4.5 euro. Jag gick till affären och köpte för 0.45 istället.

När jag bor pa hotell uppskattar jag att kunna fixa te/kaffe pa rummet, ett strükjärn och fritt internet. Inte här, om jag inte är beredd att betala för det. Jag minns när jag var i San Diego och bodde pa ett hotell som hade allt detta inklusive att de bjöd pa vin i lobbün varje dag. Fast det är klart, pa amerikanska hotell ingar inte frukost. Frukostbuffen här är bra. Det finns allt jag kan tänkas önska och lite till. Sünd att jag inte gillar sötsaker pa morgonen, deras efterrätter ser goda ut. Eller förresten det kanske är lika bra...

Nu ska jag pa konferens. Jag ska lära mig allt som hänt i mitt förra forskningsfält sen jag disputerade. Det ska bli skoj, men jobbigt för det har hänt mücket. Jag har akt pa konferensen lite som en crash-course, hoppas jag lär mig mücket.

Nu ska jag upptäcka Wien

Aj aj aj

Vaknade kl 03.15. Det var 30 grader varmt i rummet och jag kände en välbekant dunkande smärta bakom ögonbrynet. Migrän. Jag har klarat mig rätt bra ett tag så det var väl dags. Skulle vara duktig och ta medicin direkt så jag masade mig upp för att leta reda på en tablett. Nähä, inget i handväskan. Inget i medicinväskan. Inget i necessären. Ryggsäcken då, jag har alltid medicin där. Nej, den är ju inte med. Jag börjar känna mig som en junkie i behov av nästa sil. JAG MÅSTE HA MIN MEDICIN. Hjärnan går på högvarv, eller så fort den nu kan mitt i ett migränanfall. Jag kan inte komma på några fler gömställen för min medicin. Hur kan jag glömma att ta med mig min migränmedicin? Jag som får minst ett anfall i veckan? Bara att lägga sig och lida tills apoteket öppnar.

Det värsta var att jag var tvungen att bekänna för mamma, hon blir alltid så orolig så jag brukar försöka dölja anfallen för henne.

Tack och lov finns receptfri sumatriptan att köpa på apoteket så jag stod först i kön för att köpa ut idag.

PC och jag

Jag surfar på mammas PC nu när jag hälsar på henne. Jag har aldrig lyckats komma överrens med en PC. Jag tycker allt krånglar. Jag skulle uppdatera hennes Norton. Det ska inte vara så svårt. En automatisk uppdatering borde vara just automatisk och uppdatera programmet som avses utan att ändra andra inställningar. Men inte när jag gör det. Nätverket krånglar (lägger av efter obestämd tid), typsnittet har ändrats och blivit så stort att det är omöjligt att få översikt över en sida och jag blir bara irriterad. Jag avskyr när datorer inte gör som jag vill/förväntar. Nu har sladden till min Iphone gått sönder med, det är säkert PC:ns fel det med. Så det blir inga fler fina semesterbilder förrän jag fixat en ny sladd. Ni missar bland annat en bild på dotterns imponerande chokladmustasch.

Jag saknar min mac.

Ronja Rövardotter

Idag var vi på teater. Utomhus. Med varierande väder. Det började med en fin kväll. Solen värmde och alla började plocka av sig jackor och andra överflödiga kläder. Efter pausen öppnade sig himlen och alla blev genomdränkta av regnet. Det är lite det som är charmen med utomhusteater, vädret sätter en extra krydda på föreställningen.

Erratum

Det var inte professorn jag fotograferade i förra inlägget. Jag tror det föreställer Picassos fru.

Semesterrapport

Äntligen har jag lyckats ta mig till civiliserade trakter (Värmland) och den första jag springer på är professorn som jobbar i rummet bredvid mig. Världen är allt bra liten ibland.

Nu är jag hos mamma och blir bortskämd enligt konstens alla regler.

Salongsberusad

Det blev nog ett glas vin för mycket idag. Men det var så lite kvar i boxen och det hade varit synd att lämna slatten åt sitt öde.

Oanade komplikationer (eller dagens I-lands problem)

En god espresso kan inte avnjutas i vilken kopp som helst. Höganäs Club kopparna funkar och mumin-serien. Resten av samlingen har fått underkänt. Antingen är kopparna för stora, för klumpiga eller för fula. Förr i tiden när jag bara drack kaffe brydde jag mig inte så mycket.

Så vad göra? Ska jag rensa bland kopparna (inte helt obehövligt) eller bara ignorera att jag bara använder 10% av kopp-beståndet?

By the way...

Jag tyckte Ice Age 3 var kul, sambon och barnen med och godiset var gott...

Blev det rätt nu?

Jag passade på att köpa lite böcker nu när jag har pengar. Jag beställde Med. och Immunobiology 6th ed från Lycknis. Idag hämtade jag paketet och blev lite förvånad när det låg en grön bok som heter: "Janeway's immunobiology seventh edition" i paketet (plus med.). Det tog ett tag innan jag lyckades bestämma mig för om det var service från Lycknis (de skickade den nyaste versionen trots att jag beställt den förra) eller om det hade blivit fel. Jag tror (men är fortfarande inte säker) på det första alternativet... det händer ju rätt mycket i fältet just nu så det är nog bra med en så färsk bok som möjligt.

Semester

Oj, plötsligt var det semester. Naturligtvis drog högtrycket till andra breddgrader. Husvagnsliv lockar inte i åskskurarna. Vi satsar på bio istället.

Skuggat en kirurg

Jag har skuggat en kirurg en hel dag och fått en inblick i vad som händer på avdelning och jag fick se på en gallstens-laproskopi. Oj, jag är helt slut. Så många korridorer och så många samtal. Visst fattar jag att viktig information utbyts, men jag hänger inte med exakt när det sker mellan alla vardagliga kommentarer.

Det har varit jättespännande. Jag har rätt stor erfarenhet av att vara patient och har ofta känt mig lite bortglömd i sjuksängen, men de hade verkligen superkoll. Patienter diskuterades, remisser och recept skrevs och sen ett snabbt besök vid sängen innan arbetet fortsatte.

Jag var lite nervös inför operationen, jag visste ju inte hur jag skulle reagera men det var inga problem (dvs jag svimmade inte). Det var spännande att få se en buk från insidan på en levande patient (till skillnad från obduktionerna vi gjort) och det var spännande att se hur allt gick till.

Undrar om jag kommer vara lika trött efter praktiken i termin 7-11... Lite lyxigt kändes det iallafall att vara ensam student på avdelningen. En fördel med att komma på sommaren.

Samtidigt kan jag känna mig lite nördig. Vad gör jag med min semester? Jag praktiserar på en kirurgavdelning.

Student för en dag

Imorgon får jag följa med en bekant kirurg på operation. Det blir gallstensoperation med titthålskirurgi kanske även kolorektalcancer. Får se hur länge jag orkar hänga med. På med läkarstudent-skylten och iväg :-)

Sånt som gör en läkarstudent glad även om det är mitt i sommarlovet...

Då har jag officiellt blivit en kaffesnobb

Det tog inte ens en vecka. Nu är det bara espresso på nymalda bönor som gäller i framtiden, annars smakar kaffet ingenting.