Det händer inget på BUP. Vi är mitt i en NPF utredning, det enda som är kvar är en läkarundersökning. Första läkartiden var innan sommaren men hen klarade inte av att gå dit. Så hade vi en tid i förra veckan, jag var smått desperat och pressade på trots att hen var förkyld. Det slutade i härdsmälta på BUP. Nu har vi fått en ny tid 26:e oktober. Om det inte funkar då heller dröjer det väl till nästa år innan vi får ytterligare en chans.
Jag har inte kunnat jobba ordentligt på 1,5 år. Ekonomin kraschar, alla mår dåligt men inget händer. Det cyniska är att jag jobbar i ett bristyrke och kan inte vara på plats på min sida i den organisation som inte får tummen ut att driva utredningen framåt så att vi kan hitta en konstruktiv lösning för framtiden.
Jag vet inte ens om jag kan fortsätta min karriär, jag väntar och väntar för att se hur planeringen blir men under tiden ligger oron tung. Nu när jag äntligen har hittat rätt, ska familjesituationen göra att jag måste lämna? Frustration var ordet. Och här sitter vi hemma och ingenting händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar