Information overload

Nya människor. Arbetskamrater och patienter. Samtal. Diktat. Cosmic. Allt i en rasande takt.

Det känns som huvudet är fullt av intryck. Klumpar i halsen som jag dolt. Irritation som jag hållit inne med. Människoöden. Människor som kämpar. Människor som irriterar. Allt på en gång. I en salig blandning. Jag hinner inte sortera. Smälta.

Ändå åker jag hem med ett leende varje dag. Det är det här jag vill göra. Det får mig att leva upp.

Men det är mycke nu...

FiaLisa noterar...

Googla inte "anatomi vagina". Jag fick ett varningsmeddelande: "Det du sökte kan innehålla pornografiskt material". Jag som bara ville hitta lite snygga ord att svänga mig med på diktatet. Utslag på snippan kändes inte så professionellt.

Självklart egentligen, men just då var jag så inne i diktatet att jag inte tänkte på det.

Trött

Vaknade motvilligt kl två i natt. Är det brandrök? Nej. Orkar inte. ... JO! Det luktar brandrök, och mycket. Plötsligt var jag klarvaken. Tassar igenom varje vrå i lägenheten. Luktar det inte lite mer här? Nej, kanske här? Till slut är jag övertygad om att det inte kommer inifrån oss. Då öppnar jag datorn och surfar till lokaltidningen. Det brinner någon kilometer bort och röken har svept in över oss. Faran är över. Men då var jag så uppe i varv att jag inte kunde somna på flera timmar. Så idag var det en trött kandidat som kom till avdelningen.

Hmmm

Om man googlar "knästatus" och tar fram bilderna så kommer denna bild fram.

Yes sir, I can boogie...

Leker doktor

Känns som det i alla fall. Det står "underläkare" på dörren till mitt rum. Själv känner jag mig som en bluff. Jag kan ju ingenting. Går omkring med en för stor läkarrock och känner mig precis som jag ser ut. Liten.

Men det är en rolig lek. Undrar när mamma ska ropa att maten är klar.

Nästa placering

Hud är avklarad. Nu ska jag vara två veckor på en vårdcentral. Jag känner mig förväntansfull. Jag har funderat på om allmänmedicin är min grej i framtiden, får se om jag ändrar mig efter att ha sett det på riktigt.

Under belägring

Sonen har en kompis hemma. Hans allra bästa lego-kompis. De leker och leker. Leken tar plats, sprider ut sig. Rummet räcker inte till, hallen fylls, sen sprids legot in i sovrummet. Nu flyr jag ner till bottenvåningen, för här får jag inte plats.

Göra för mycket?

I går gjorde jag lite för mycket för en patient. Det tog mig minst en timme att reda ut allt, involverade tre läkare (varav jag inte fick tag på en utan ett mail väntar på måndag) och tog alltså även deras tid i anspråk. Jag ångrar mig inte det minsta men jag inser att jag inte kan göra så för alla patienter. Det är nog här jag kommer få det svårt att lära mig. Var ska jag sätta mina gränser. När är det befogat att anstränga sig lite extra för en patient som har det svårt och när ska jag säga nej. Jag kommer nog få fundera på det mycket framöver.

Arbetslördag

Jag har ägnat dagen åt att städa ur husvagnen. Nu är den så ren och fin att jag inte vill ställa undan den. Jag vill ut på campingsemester. Men det blir inget av det, nu ska husvagnen ställas i vinteride. Åh vad härligt det hade varit om vi kunnat ställa upp vagnen vid någon skidbacke. Dra iväg en helg när vi känner för det och åka skidor hela familjen. Men är man fattig student så är man. Snart kommer andra tider, då kan vi vintercampa i Sälen om vi vill.

Livet som forskare

Jag fick se det här klippet på Akademisk frihet. Jag tyckte det var så bra att jag lägger upp det här med. I Sverige börjar väl situationen för doktorander att bli någorlunda under kontroll, men istället hamnar man i jakten på jobb efter disputationen.

Det kliar

Överallt. Ju mer jag är på hudmottagningen desto mer kliar det. Lite i håret, lite under näsan. I örat. Sen när jag har kliat blir det rött. Hypokondriskt eksem?

Hud är kul

men jag hade ingen aning om att det är så svårt. Nåt som är rött och kliar. Tur att några av er mer erfarna lärt mig att allt ändå behandlas på samma sätt, annars hade jag kunnat bli förvirrad. Känner man någonsin att man kan något?

Oj då

Jag har röstat fel. Jag gjorde ett test på nätet, och det kom fram till att jag inte alls tycker det jag tror jag tycker. Hur gör jag nu?

Du har väl röstat?

Det har jag.

Lördagsarbete

Jag har barnen med mig på jobbet idag. De tycker jag har ett bra jobb, för man får gratis varm choklad.

Insikt

Efter en dag på STD-mottagning har jag insett att jag är extremt naiv, pryd och konservativ (jag har mer gemensamt med Titti Schultz än jag först trodde). Mina nya kunskaper kommer få konsekvenser. När barnen närmar sig 15-års åldern kommer jag bli en mycket påträngande, pinsam och tjatig mamma. Dottern tycker redan jag är pinsam. She ain't seen nothin' yet. Moahahaha

Jag mötte Lassie

Nej, Google bilen var det. Jag (eller snarare bilen) har blivit filmad av Google, alltså finns jag (eller i alla fall bilen).

På riktigt

Idag har jag lärt mig att det finns massor jag inte kan. Jag kan nog ingenting när jag tänker efter. Inget man har nytta av i kliniken i alla fall. Läkemedelsnamn far i luften, jag försöker fånga och lägga på minnet, får slå upp sen. Men hinner inte skriva ner, så jag glömmer vad jag ska slå upp. Hur många namn kan kortison ha? Eller mjukgörande krämer? Eller var det kortison?

Jag kan inte säga sen, längre fram i utblidningen, längre. Sen är nu. Det är nu jag ska lära mig allt viktigt om hud, sen förväntas jag kunna det. Men var börjar man?

Trots min otillräcklighet har jag roligt. Det är roligt att träffa patienter. Det händer alltid något oväntat. Som patienten som inte visste varför han var kallad. Idag fick jag dessutom stansa mitt första födelsemärke. Som en riktig doktor. Kanske finns ett frö till potential i mig trots allt.

Som en ängel

Fortfarande inte frisk, men jag gör mitt bästa för att tro att det är på rätt väg. Jag gjorde en halvdag på hud idag. Alla var förvirrade, inte bara jag som var lite allmänt dimmig av förkylningen. Det hjälper inte att stå och se dum ut, utan vi punktmarkerade en varsin läkare. Det såg lite lustigt ut när läkarna rusade omkring i korridorerna med en kandidat ett halvt steg snett bakom. Som en liten ängel. Vi kanske ska sätta på oss vingar? Om en läkare får ta hand om två kandidater så skulle en kunna klä sig i svart. Då skulle vi kunna leka det goda och det dåliga samvetet.

Fast det kanske inte skulle uppskattas av patienterna, om en charad dök upp i undersökningsrummet. De kan ju vara lite känsliga också, med tanke på att de troligtvis är sjuka.

Suck

Febern sitter i, men jag har inte ont i halsen längre. Jag vill inte missa informationen i morgon, kanske får bli så att jag åker dit en stund. Usch vad trist.

Pust

Tillbringade hela dagen i sängen igår. Det behövdes. I morse vaknade jag entusiastisk och kände mig riktigt pigg. Körde dottern till simskolan och där tog jag tvärslut. När jag kom hem hade jag feber, så det var bara att bädda ner sig igen. För trött för att göra något, för pigg för att sova. Hoppas jag blir bättre tills i morgon, vill ju inte börja min kliniska bana sjuk.

Reflektion

Tänk att jag har klarat alla tentor hittills. Trots allt som hänt runt omkring. Det är så otroligt skönt att ha rent bakåt. Nästa tenta är i januari. Bara en. Känns lite lyxigt med tanke på att jag har hunnit skriva fem tentor hittills i år. Jag ska försöka ta tentorna vid första tillfället i fortsättningen, att jag inte tänkte på det tidigare. Fast ska jag klara den målsättningen måste jag öka tempot lite. Jag blev så glad över att ha klarat förra tentan att jag blev helt handlingsförlamad efteråt. Hög tid att börja plugga termin 7 nu.

Men först ska jag bli av med förkylningen.

På måndag är det dags

Då börjar de kliniska placeringarna. Jag har längtat så mycket. Jag ska börja med två veckor hud. Nu känns det som att jag verkligen kommer att kunna bli läkare så småningom. Ro det i hamn. Det har känts långt ifrån säkert många gånger. Men när jag tittar tillbaka har det gått så fort. Jag är halvvägs, kommer sista halvan gå lika fort? På ett sätt är det lite tråkigt, för det finns mycket roligt med att vara student. Men visst ska det bli roligt att bli läkare på riktigt också.

Jag är faktiskt mer än halvvägs när jag tänker efter :)

En i veckan

Jag har precis hunnit friskförklara mig från förra förkylningen när nästa bryter ut. Det blir ingen simning idag, ska ägna mig åt att surfa i sängen istället.

Helt slut

Kommandomamman har förvandlats till en virrig höna med två ännu virrigare kycklingar. Maken blev kallad till Stockholm för ett sjukvik och blev tvungen att ta bilen. Jag fick därför cykla med barnen till simskolan. Något jag ogärna gör eftersom det inte finns några lämpliga cykelvägar, mest olämpliga vältrafikerade gator. Jag försökte gå runt detta faktum genom att cykla genom ett villaområde. Sonen stannade och började gråta. Det var inte rätt väg till simskolan. Jag blev arg. Dottern som tar ansvar för allt och alla började trösta honom och skällde ut mig. Efter en lång diskussion gav sonen till slut med sig. Vi skulle inte cykla i den högtrafikerade gatan utan de slingriga vägarna runt omkring. Faran var inte över för det, det kör bilar även i villaområden. Och cyklar. Barnen irrade fram och tillbaka, stannade plötsligt. Korsade hela cykelbanan med en tvärställd cykel. Och när vi skulle gå över en gata var det omöjligt att samla ihop dem så att vi snabbt och effektivt skulle kunna gå över när det fanns en lucka. Istället gick första barnet i luckan, jag stod halvvägs och undrade vad andra barnet sysslade med. Luckan blev för liten för att gå över. Jag beordrade barn nummer ett att snabbt ta sig till andra sidan och barn nummer två att stanna. Bilarna som kom blev förvirrade och stannade för de undrade vad vi sysslade med och de visste väl inte heller om någon unge skulle hoppa ut framför dem. Jag vinkade och log och gick över med barn nummer två. Detta hände inte en gång, utan vid var och varannan övergång. Till slut var jag alldeles matt. Redo att ge upp. Då såg jag ICA och bestämde mig för att gå in och proviantera. Sen överlevde jag resten av vägen till simhallen.

Man skulle kunna tro att det är väldigt långt till simhallen. Det skulle ta mig cirka 10 minuter att cykla själv. Det tog något längre tid idag...

Väl vid simskolan lyckades jag varva ner. Tyvärr simmar inte barnen samtidigt, så jag får leka med barn nr 1 medan vi väntar på barn nummer 2 och sen tvärtom. Men det var helt ok. Duschen efteråt gick också smärtfritt ända tills vi skulle klä på oss. Då kom dottern jättesur och gnällde över att hon inte hade fått låsa upp låset. Hon ställde till en rejäl scen.

Då lackade jag ur. Jag lovade dyrt och heligt att jag sk*ter i simskolan i fortsättningen om inte de kan uppföra sig. Det tog skruv. De cyklade till och med hem den väg jag bestämde utan protest. Och bara lite vinglande.

Nästa gång maken ska jobba i Stockholm en torsdag får han cykla dit.

Kanske ska skaffa katt?

När vi var och hälsade på S häromdagen så hade de flera jättesöta kattungar. Vi blev erbjudna att ta med en hem, men mogen som jag är så tackade jag nej. Jag är ju allergisk mot rätt mycket, många pälsdjur dock inte katt. En tanke planterades i mitt huvud mot min vilja. En katt hemma vore väl mysigt? Men nej, hur smart är det när man är allergisk. Men tanken finns där. I natt drömde jag att vi skaffade en jättesöt leopardprickig grå katt. Jag tänkte tanken att det inte var så klokt, men det struntade jag i. I drömmen. I vaket tillstånd ska jag försöka fortsätta vara ansvarsfull och fortsätta säga nej. Nej. Nej. Nej.

Varför skulle man vilja ha en katt hemma? De är säkert tråkiga, kissar överallt och...

Oj då!

Det blev viss fint väder idag också. Bäst jag sätter mig på balkongen och laddar D-vitamin. Det är bra för immunsystemet har jag läst.

VAB

Var jag lite för lättövertalad kl 6 i morse när dottern sa att hon inte mådde bra? Visst är hon förkyld, men frågan är om hon är så sjuk att hon behöver stanna hemma. Två timmar senare verkar hon betydligt piggare. Men, tärningen är kastad, det blir VAB idag. Jag tycker det är rätt skönt, för min förkylning ligger och pyr, men vill inte riktigt bestämma sig om den ska bryta ut på riktigt eller försvinna. Jag får ägna dagen åt att knäcka nystagmus gåta (vilket håll slår det åt när vilken sida är sjuk?) - i sängen.

Rosen

Sitter och slösurfar samtidigt som barnen tittar på barnprogram. Plötsligt börjar loranga masarin och dartanjang, de har klassikern "Rosen" som intro. Man kan ju inte sitta tyst när "Rosen" spelas, så med min vackra stämma nynnade jag med "Ty just nu idag, så kööpte jag, en liten ros i en blomsteraffär. En ros röd som blod, så att du förstod... att det är dig som jag håller käär".

Dottern (som för övrigt vant sig vid min vackra stämma) frågar förvånat: "Mamma kan du den här?!"

Ja, det är klart man kan "Rosen", fattas bara.

Jag och Titti Schultz skulle nog kunna bilda en bra kör...

Förkyld

Och trött. Paracetamol är en bra uppfinning, jag bryr mig inte att man inte vet hur den verkar. Vila är bästa bot, så jag ligger i sängen och läser om otit, sinuit, tonsillit, epiglottit -ja allamöjligait. Inte känner jag mig friskare av det, men jag tror å andra sidan inte att jag blir sjukare heller. Vill inte verka helt borta i morgon när vi ska ha basgrupp. När man ägnar helgen åt annat än studier får man sitta kvällen innan. Men nu ska jag sova.

God natt!

Mina stavningsfärdigheter

Jag vet att streck stavas med e och inte ä. Men jag orkar inte gå in i inlägget nedan och ändra. Däremot fick jag en aha-upplevelse häromdagen när jag, efter fem terminer på läkarutbildningen, lärde mig att eksem inte stavas med x (exem). Jag var till och med tvungen att googla det och blev tvungen att erkänna mig överbevisad (händer inte ofta). Så jag har suttit hemma och läst om hudåkommor och skrivit eksem eksem eksem eksem eksem, för att få in det. Får se om det funkar, det är svårt att lära gamla studenter att stava. (Stavas googla med två o?... nu måste jag goggla, googla, gogla eller ggooggllaa det med)

Mållös

Konflikten är total.

Två barn skriker, en av dem kastar saker omkring sig.

Jag försöker ta reda på vad som hänt.

Med upprörd röst förklarar sonen: "Hon sa tre och jag sa fyra!"

Glasklart, eller hur?

Fullt upp

Men inte av studier. Jag pustade ut lite efter tentan och har svårt att komma igång igen. Idag har vi flyttat husvagnen från Södertälje och snälla S låter oss ha den hos sig i några veckor. Förmiddagen ägnades åt att tvätta tält, husvagn, trall och vindskydd. Det var en perfekt höstdag så jag tyckte det var fantastiskt skönt att stå och skrubba ute i solen. Jag behöver nog vara borta från skolböckerna lite oftare. Sedan åkte vi till S. Det var så trevligt där att vi blev kvar där hela eftermiddagen. I morgon har jag ingenting inplanerat. Det känns skönt.

And she scores!

Jag har klarat tentan! Jag skrev till och med bäst av alla :) Förut tyckte jag inte sånt var viktigt, eftersom jag oftast varit glad att ha masat mig över G-sträcket, men nu är jag löjligt mallig.

Så ikväll ska det firas! Nu är jag T7 på riktigt :)

Det hårda livet som student

Förmiddagen har ägnats åt ett eget sjukvårdsbesök, besök i sonens skola (fick inte hälsa på dottern - för dottern) och sjukvårdsbesök med dottern. Efter en välförtjänt lunch sitter jag ute i solen med mitt lunchkaffe och har liksom fastnat. Det enda som kan få mig härifrån är väl att batteriet håller på att ta slut i datorn. Jag ska plugga hemma idag. Hoppsan - det råkade visst bli en perfekt sensommardag. Men alla rutinerade studenter vet ju att det går strålande att plugga i solen :)

Alla sjukvårdsbesök förlöpte för övrig väl, men jag kollar fortfarande min mail stup i kvarten och fortfarande inget tentaresultat.