Ta en morot till...

Sommaren har satt sina spår centralt lokaliserat på kroppen. Jag var så säker på att det var hypotyreos att jag fixade till ett prov. Till min stora förvåning var värdena så centraliserade mitt i normalvärdena att man skulle kunna tro att jag är frisk. Den mjuka magen kan alltså skyllas på undertecknad. Tillsammans med avsaknad av bassängövningar och lite för mycket stillasittande över böckerna kan det gå hur långt som helst om jag inte tar tag i mitt liv. Jag ska därför sluta äta onyttigheter. Istället ska jag äta morötter.

Morötter är gott. Om man är sugen på en morot. Om man däremot är sugen på choklad, smakar morötter sådär. Och man är fortfarande sugen på choklad när moroten är slut. Så då tar man en morot till. Men funkar det?

Ha!

Men våfflor är mat, alltså ingen onyttighet. Jag bestämde mig därför för att göra våfflor idag. Eftersom jag var hungrig, tänkte jag att det säkert går åt dubbel sats. De andra tre är säkert lika hungriga som jag. Problemet var att jag inte fixar tvåans tabell när jag är hungrig. Smeten blev... inte bra. Så om någon vill ha en liter våffelsmet så är det bara att komma och hämta.

I morse när jag nyvaknad masade till bussen hörde jag att det plaskade ovanligt mycket i akvariet. Jag hade inte tid att undersöka det närmare just då. När jag stod och ägnade mig som bäst åt att räkna ut vad 2 gånger 5 deciliter blir (som jag, civilingenjören, tydligen inte fixade) ropade dottern att akvariet var fullt av vita prickar. Det visade sig att pansarmalarna ägnat sig åt barnförbjudna aktiviteter hela dagen och lagt MÅNGA ägg i hela akvariet. Tänk om jag kunde få några av dem att överleva... Åh, nu kom jag på varför jag inte klarade av att räkna, det var naturligtvis för att jag blev störd mitt i!