Det illustrerar rätt bra hur jag upplever det ibland. Man läser om massa symptom och känner efter. Alltid får man träff på något. När till och med 20-åringarna börjar tro att de har allvarliga sjukdomar är det inte så konstigt att jag som är 40+ och har krämpor både här och där kan börjar närma mig en hypokondri som är osund.
Neurologi är värst hittills. Lite stickningar i lilltån, huvudvärk, dimsyn (den kan ju inte bero på att jag läst för mycket), en fot som somnar. Allt kan broderas ut till olika neurodegenerativa sjukdomar.
Alla läkarstudenter borde få gå på anti-hypokondrikurs tycker jag. Det ska bli skönt när det här temat är slut.
Nu ska jag sätta mig och läsa om PD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar