En simtur senare och jag är som en ny människa. Det är fantastiskt vad lite simtag kan göra med psyket. Makens distanserade livstecken har väl gjort sitt till med. Tyvärr kan jag inte hälsa på honom i morgon eftersom jag måste stanna hemma med min sjuka dotter.
Tentan plågar mig dock fortfarande. Jag ältar hela tiden. Klarat - klarat inte. Som när man var liten och plockade prästkragarnas kronblad, men med lite annat tema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar