Gnällvarning

Sitter och försöker krysta fram ett arbete om dysfunktion och sexualitet. 800-1000 ord ska det vara. Jag har nu 582 ord. Får väl brodera ut texten lite så kanske jag kommer upp i 700 ord. Att det ska vara så svårt att skriva, hade jag fått en uppgift om att beskriva näringens väg i tarmen hade jag lätt kunnat spotta ur mig tusentals ord på någon timme. Det känns oerhört produktivt att sitta här och gnälla, nu går det säkert mycket bättre (mutter mutter).

Fantastiskt

Idag lyckades jag manövrera barnen till bandyskolan i tid, utan en enda plåtskada på någon bil. :)

Det går framåt

Vi fick besked om att tentaresultatet kommer tidigast på måndag. Vi hade alla hoppats på att det skulle vara klart idag, så besvikelsen blev stor.

Jag fick i alla fall plåster på såret när jag kom hem, för i brevlådan väntade besked om att jag får tillgodoräkna mig T6 tack vare min avhandling. Det känns fint. Då fattas bara T4 tentan och T5 innan de kliniska terminerna. Jag vill så gärna börja leka doktor :)

Glad

Maken har fått komma hem :)

Torsdag morgon

Det började bra. Barnen var rätt medgörliga och jag lämnade av dem på skolan i tid. Tyvärr tog det längre tid än vanligt att gå till bussen eftersom jag fick pulsa fram i decimeterdjup snö. När jag närmade mig busshållsplatsen såg jag bussen på väg in så jag hastade fram över en snödriva... eller snarare trillade pladask. Nåja snabbt på benen igen, rusade sist in på bussen, trasslade efter busskortet som jag hittade inlindat i headset och remmar. Bussen var full som vanligt, jag spanade efter en lämplig plats samtidigt som jag vandrade bakåt i bussen. Jag kunde inte tro mina ögon när jag upptäckte att det fanns en ledig fönsterplats längst bak i bussen (det är sånt bara pendlare förstår, det är ungefär som att vinna på lotto). Trots att jag var sist så rusade jag fram till platsen och slog mig ner. YES!

Jag satte på min i-pod, blundade och lutade mig tillbaka. Efter en stund stannar bussen, chauffören säger att han måste kolla något för det låter konstigt. Mmmmm, tänkte jag, jag bryr mig inte för jag sitter bra här.

Chauffören kommer tillbaka och säger något som jag inte uppfattar, men det går ett sus genom bussen, så jag inser att det är något av vikt. Efter ett tag fattar jag att bussen har fått punktering.

Så resan vid fönsterplatsen blev kort. Efter en knapp halvtimme kom en reservbuss och räddade oss strandsatta passagerare. Det visade sig vara Campusbussen, vi är ju bekanta sen tidigare så jag kände mig som hemma. Chauffören kunde dock inte turen, men erfarna pendlare hjälpte honom tjänstvilligt.

Till en början var jag rätt sur och lite stressad, men sen tänkte jag att jag iallafall kommer fram. Många slutade dagen i ett dike, då kan man få tycka synd om sig själv.

Tuffa grabbar

Jag hörde ett samtal mellan tre killar, de var väl 6-7 år. De satt och försökte imponera på varandra. Till slut drog en av killarna till med: Jag har ätit myror, sniglar och maskar!

Han lyckades inte imponera på mig iallafall.

Surr

En simtur senare och jag är som en ny människa. Det är fantastiskt vad lite simtag kan göra med psyket. Makens distanserade livstecken har väl gjort sitt till med. Tyvärr kan jag inte hälsa på honom i morgon eftersom jag måste stanna hemma med min sjuka dotter.

Tentan plågar mig dock fortfarande. Jag ältar hela tiden. Klarat - klarat inte. Som när man var liten och plockade prästkragarnas kronblad, men med lite annat tema.

Nä, så illa är det inte

Snart ska sonen på simskola och då ska jag passa på att simma lite samtidigt. Maken mår efter omständigheterna väl. Det finns fortfarande hopp om att han ska få komma hem till helgen.

Så läget är under kontroll.

Kort:

Maken har fått pacemaker, dottern har fått öroninflammation och själv försöker jag undvika att få ett sammanbrott.

Ny vecka, nya prövningar

Nu har jag officiellt börjat T5. Det känns bra. Med lite flyt får jag tentaresultatet i slutet av veckan. Hoppas verkligen att det har gått vägen.

Maken verkar ha fått en AV-block i samband med operationen. Om inte fibrerna börjar leda som de ska det närmaste dygnet lutar det mot att han ska få pacemaker på torsdag. Det känns inte så bra, jag som tyckte han piggnade till så fort. Han får ligga kvar på thorax tills allt har löst sig. Jag som hade hoppats få hem honom i veckan.

En helt vanlig söndag...

Söndagar är bandyskoladag. Bandyskolan börjar kl 10.00 så jag masade mig motvilligt ur sängen kl 8 för att hinna i tid. Man kan tycka att två timmar är gott om tid - Ha!

Åt frukost i godan ro, sen började jag plocka fram kläder till barnen och leta reda på all utrustning som skulle med. Manade på barnen att de skulle klä sig, fixade oboy och packade väskor.

Sen skulle jag snabbt borsta tänderna. Någon hade glömt att sätta på kapsylen (inte jag!) och när jag tryckte på tuben sa det plötsligt splatt och tandkräm var sprayat över hela väggen. Kul! (not)

Jag tittade till barnen, de står fortfarande utan kläder. Jag började bli lite irriterad. Plötsligt hade klockan skuttat från 9.00 till 9.30. Nu var det inte gott om tid längre. Sonen sjöng på "We are the robots blipp blipp blipp blipp" (Ni kommer väl ihåg Kraftwerk). Men sonen som inte kunde texten hade en egen tolkning. Woe wa wa mawa blipp blipp blipp blipp. Det var gulligt första gången. Efter hundrade gången började jag undra var avstängningsknappen var.

Till slut var alla påklädda, alla vantar som sprungit och gömt sig spårade och barnen och jag på väg till bilen. Då började barnen bråka om vilken ingång till garaget vi skulle ta. En maktkamp som går ut på att se vem mamma ska hålla på. Jag valde den vanliga dörren vilket resulterade i att barnen stod och bråkade om vem som skulle genom dörren först. Då fick jag nog. Jag skrek till barnen att "Nu får ni skärpa er annar blir det #*# i mig ingen bandyskola".

Då började dottern gråta.

Suck. Jag fick trösta och förklara varför jag blivit arg och efter en stund hade jag mirakulöst nog fått in båda barnen i bilen. När jag ska navigera ut från den minimala parkeringsplatsen får jag närkontakt med en av pelarna. FAN! Jag ser tusenlapparna fladdra iväg. Jag som trodde jag lärt mig manövrera trots det bristande utrymmet.

Till slut kom vi iallafall iväg och på något mirakulöst sätt lyckades sonen komma i tid till samlingen (jag hjälpte honom snöra på skridskorna först) men dottern blev lite sen.

På väg hem muttrade jag över skadan på bilen men jag tänkte att det iallafall var tur att jag inte kört på någon annan bil, för det hade blivit så jobbigt att krångla med sånt. Det fixade sonen snabbt och lätt för så snart vi hade parkerat bilen smällde han upp dörren i grannens bil så att det blev en stor buckla. Vid det laget var jag så avtrubbad att jag inte ens orkade bli arg.

Så, det är väl inte en helt vanlig söndag. Lite för mycket plåtskador. Just nu känns det lite tungt.

Fredag

Jag är helt slut. Efter makens operation släppte alla spänningar och jag fick megamigrän och nackspärr. Sumatriptan är dock guds gåva till migränikerna så torsdagen förflöt väl ändå. Idag kan jag vrida huvudet åt båda hållen även om det stramar.

I helgen ska jag ta det lugnt och vila, kanske kan gå på bio med barnen? Ska se om det går någon lämplig film. Boken är utläst (Karin Wahlbäcks nya) ska se om jag kan hitta någon annan bok att läsa. Jag ska iallafall försöka spana in Let's Dance, jag har inte hunnit med det denna säsong. Undrar om jag har missat något viktigt?

På måndag börjar T5! Jag känner mig stor. Som när man gick i grundskolan. För varje termin blir man lite större.

Allt väl

Läkaren ringde. Allt har gått bra :)

Orolig väntan

Maken ligger på operationsbordet. Jag sitter och väntar på ett telefonsamtal från kirurgen som lovat att ringa när allt är klart.

Jag har minst sagt svårt att koncentrera mig.

Surt

Efter att ha cirklat runt hela sjukhusparkeringen i en kvart gav jag upp. Det fanns gott om luckor, men de var inte tillräckligt stora för att rymma en bil med utrymme för att öppna en dörr. Jag ställde mig längst ut på en rad, utanför hänvisningsskylten. Jag var inte ensam. Desperata människor på väg till jobbet hade hittat mer eller mindre kreativa sätt att parkera bilen. Jag tyckte inte det var så farligt, jag stod dessutom mitt emot en annan bil som gjort likadant i mötande rad, och det såg nästan rätt ut när vi samarbetade. När jag sprang därifrån blev jag stoppad av några desperata patienter som undrade var man kunde parkera bilen. Ingen aning svarade jag.

Flera timmar senare tillbaka till bilen sitter det naturligtvis en P-bot på fönsterrutan. 500:- fattigare bara för att sjukhuset/universitetet inte kan fixa anständiga parkeringsplatser åt sina anställda när det kommer lite snö. QPark utnyttjade naturligtvis situationen och såg till att håva in så mycket pengar som möjligt på bekostnad av patienter och anställda som hade en tid att passa. Surt är bara förnamnet.

Ingen cool mamma

Känner mig löjlig men det är nog nedärvda mammagener som kommer från urtidsmänniskan. Sonen hade diarré igår. För att inte gå in i äckliga detaljer så kan jag sammanfatta det med att jag tror att jag såg blod. Automatiskt flashade alla mina kunskaper om Ulcerös kolit, celiaki, laktosintolerans och elaka enterobakterier förbi. Jag lyckades ändå sansa mig och bestämde mig för att avvakta.

Vid nattningsdags fick jag se att en av sonens mollusker blivit infekterad. Då kom nästa flash - dotterns kompis som dog av en snabb infektion. Inte ett dugg cool tvingade jag på sonen våta alsolomslag under vilda protester.

I morse var han varm, 37,2, men det är inte feber. Jag ringde ändå sjukvårdsupplysningen och de lyckades lugna mig lite. Men han är ändå under bevakning. Inte cool.

Studenttortyr

Jag orkar inte vänta två veckor på resultatet. Jag har tagit ett varmt bad, börjat läsa en god bok, proppat i mig snabba kolhydrater... men nu vill jag veta!

Total urladdning

Nu är tentan över. Den var görbar, men det återstår att se om jag har klarat mig. Det kan ha gått. Jag känner mig helt tom. Urladdningen var total, det gick till och med lite för fort ibland. Jag hade ett mantra "Ta alltid gravtest på fertila kvinnor med underlivsbesvär" jag förstår inte hur jag kunde glömma bort det.

Nu återstår 2 veckors väntan. Gick det inte har jag ytterligare en vecka tills omtentan går. Nu ska jag försöka att bara vara.

Support

Dottern coachar mig inför tentan: "Mamma, nu måste du plugga JÄTTEmycket idag sen måste du sova ordentligt så att du klarar tentan."

Jo, hon har ju rätt...

Aaaaaaaeargh!

Nu börjar ångestfasen på riktigt. Jag kan inget och om jag kan något så blandar jag ihop det. Thyroideahormon var väl viktigt vid diabetes och insulin är väl centralt vid inflammation eller hur var det? Funderar på att vila mig i form mest för att jag är så less.

Nej, skärpning. Nu är det repetition som gäller!

http://www.youtube.com/watch?v=Kv-8ubxcKj8

Om någon kan berätta för mig hur man lägger in ett youtube klipp så tas alla tips emot tacksamt.

Bara spinkiga gröna kor

Ja, ingen har vågat försöka sig på en gissning så här kommer svaret. Ni kanske knäckte det ändå.

Dagens ramsa

Inspirerad av Mårr, har jag börjat göra ramsor. Gissa vad detta är:

BAra SPINkiga GRöna KOR

Egentligen betyder det att jag ser spinkiga gröna kor springa framför mig så fort jag blundar, men snart är det tenta och efter lite helgvila har de nog försvunnit.

Sjukstuga

Barnen fick sin andra influensaspruta igår. Dotterns temperatur gick i topp redan på kvällen, över 39 grader och sonen fick feber runt midnatt. Jag har ägnat natten åt att trösta och stoppa panodil i ledsna barn som mår dåligt. I morse var de redan på bättringsvägen, men får stanna hemma för att piggna till.

Själv körde jag på dagens tentagenomgång. Jag fick 62 poäng (egenbedömning) och 65 krävs för godkänt. Detta trots en 4-poängsfråga om mitt forskningsområde. En tröst är ändå att det som gick dåligt var det område jag ska gå igenom idag, så det finns hopp...

Idag känns det lite bättre

Gick igenom en tenta som jag tror jag skulle ha klarat och tre dagar kvar...

Fas: Det går aldrig

Den kommer lite tidigare än vanligt. Det känns som jag inte kan någonting och det jag kan blandar jag ihop. Ingen ordning på något. Dessutom gick jag igenom en gammal tenta (aug-09) där det dök upp en fråga som jag inte hade en aning om att ämnet ingick i terminsmålen.

Sammantaget: Inget nytt på tenta-p fronten.

Treponema pallidum

Eller syfilis eller lues håller på att driva mig till vansinne. Hur jag än gör så kommer jag inte ihåg att den heter just treponema pallidum mer än tre sekunder. Treponema pallidum, treponema pallidum, treponema pallidum....

Delirium

Jag börjar komma i stadiet information overflow.

Maken skulle fylla i ett formulär igår. En fråga var om han var gravid. Tror inte det, svarade han. Själv satt jag och läste om prostatacancer. Jag började känna efter... kan det vara det som känns lite konstigt till höger om det till vänster?

T-6 så mycket kvar att läsa...

Förstår inte

Kan någon förklara för mig VARFÖR jag ska kunna alla dessa intracellulära signaleringsvägar (förutom för att klara tentan då). PI3K, Akt, ras, raf, MEK, mapk,gsk... i all evighet amen.

Att vara mamma

Innebär ständigt nya utmaningar. Till de något bagatellartade, men nog så svåra utmaningarna hör att svara på alla frågor.

"Mamma, varför dog Michal Jackson?" Öööö, han drogade ihjäl sig ville jag säga, men hur förklarar jag vad det är sen?

"Mamma vad är en bakterie?" Jag minns inte vad jag svarade, men på något sätt lyckades jag få in ordet virus i svaret och då kom blixtsnabbt:

"Mamma vad är virus?"

Varje gång jag svarar på en fråga leder det till tio nya. Det beror naturligtvis på att jag har alldeles för höga ambitioner, jag vill ju att de ska förstå och jag vill att de ska tycka naturvetenskap är spännande.

Jag är ändå glad att jag har vetgiriga barn.

Dagens visdomsord

Kommer från sonen 6,5 år. Tänk in er i ett lagom trumpet tonfall också:

"När jag blir stor ska jag aldrig laga broccoli"

T-9

Det betyder 8 studiedagar kvar. Högarna sjunker inte med den hastighet som jag vill, men har de någonsin gjort det tidigare terminer? Det krävs en viss press för att jag ska bli effektiv. Jag är iallafall nöjd med dagens insats, imorgon är det kvinnans hormonella system med sjukdomar som gäller.

Jag har inte städat något idag... undrar vad man ska tolka in i det?

Finn fem fel

Jag har

1. Skurat nedre toaletten
2. Städat och torkat golvet i nedre hallen
3. Dammsugit vardagsrummet (även under sofforna!)
4. Städat tvättstugan
5. Dammsugit övre hallen

Så vad är det som är fel? Rätt svar ger evig ära och berömmelse.

Forskning

Idag har jag en sån där dag där jag undrar varför jag någonsin tyckt det varit något kul med forskning. Man jobbar häcken av sig för att få fram resultat 99 gånger av 100 funkar det inte och när det väl funkar visar det sig vara fel ändå...

Jag är på lagom dåligt humör pga hypoglykemi eftersom jag suttit och diskuterat vad som gått fel med chefen i tre timmar istället för att äta lunch... och istället för att åka hem och plugga inför tentan...

Vilken tur att jag läser till läkare!

En anledning till att inte flytta till Linköping

Tekniska Verken!

Slut för idag

Nu är klockan över nio. Nu festar jag till på en julöl, 3.5% och sen blir det natta...

Imorgon väntar tarmsjukdomar, leversjukdomar och förhoppningsvis hinner jag gå in lite på steroidsyntesen också.

Tuggar på

Jag tuggar frenetiskt igenom allt material som ska kunnas inför tentan. Som vanligt känns det övermäktigt. Men jag kan inte lära mig allt, bättre att ha lite koll på det mesta, sen unnar jag mig lyxen att lära mig det jag tycker är spännande lite extra. Men det tar tid. Jag ägnade en vecka åt diabetes/glukosomsättning, fast då var tempot inte så högt heller. Jag vet inte om jag kommer hinna igenom allt, fast då går tentan fler gånger. Då får jag ha så här kul en gång till!

Gott Nytt År

Då är det alltså 2010. Nu börjar den svåra perioden när man ska lära sig skriva just 2010, inte 2009. Första januari. Låter kallt tycker jag.

Jag har funderat på det där med nyårslöfte. Jag är ju så himla duktig jämt, så jag kan inte ge ett nyårslöfte utan att seriöst försöka leva upp till det. Jag är tillräckligt oduktig just nu för att inte orka komma på några käcka målsättningar för det nya året. Men en sak kom jag på:

Keep up the good work!

Visste ni förresten att det var fullmåne på nyårsafton. Det måste vara ett gott tecken, det kommer bli ett bra årtionde.