Roll eller person

Jag har funderat mycket på vad jag lägger in som person i mitt jobb sedan jag började jobba som läkare. Forskare och läkare är två skilda poler vad gäller hur mycket av sig själv man lägger i jobbet.

Som forskare är det bara jag. Forskningen beror på vad jag gör, mina idéer, min förmåga att arbeta med andra och min kunskap. Det som händer i projektet är det jag gör. Det spelar ingen roll, jag kan göra det klockan ett på natten eller under kontorstid, det är resultatet som räknas. Blir jag sjuk händer ingenting och jag måste arbeta ikapp när jag är tillbaka. Om jag inte gör mitt jobb som forskare så försvinner forskningen, puts väck. Visst någon annan tar vid, men med annat fokus och andra frågeställningar.

Som läkare är jag en kugge i Landstingsmaskineriet. Jag har en roll som måste vara tillsatt. Blir jag sjuk ersätts jag av någon annan som har motsvarande kompetens. Detta innebär också att min arbetstid är reglerad. Jag får inte ledigt när jag vill. Jag måste vara på plats när jag är schemalagd. Det är tydligt att jag är en roll, en bricka i spelet. Ibland saknar jag friheten som forskare, men forskarlivet har många tunga sidor också som jag inte saknar.

Då var det gjort

Resultatet kommer v 51 så det är bara att vänta. Alltid svårt med MEQ tentor, på flera ställen var jag inte i fas med frågeställaren så jag svarade på fel sak.

Student igen... typ

Nästa fredag är det AT-tenta. Bara att ta fram böcker, papper och penna. Vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig, men måste försöka i alla fall.

Provar något nytt

Jag har länge irriterat mig på min lätt rodnande näsa och gick förbi en make-up butik där de lovar att ge mig en perfekt foundation. Because I´m worth it, tänkte jag och gled in till en försäljare och bad om hjälp. Hon tittade på mig och en blick sa allt... "pengar". "Kom med mig så ska jag visa", sa hon mer verbalt. Jag hamnade framför en spegel och så frågade hon vad jag brukar använda hemma. 

-Eh, inget, svarade jag. 

-Eh, inget? frågade hon. 

-Njae, jag tvättar mig ju med vatten, svarade jag.

-Nej men det går inte, då blir huden såååå uttorkad, svarade hon, samtidigt som hon såg lätt chockad ut.

-Jo, men jag fick order från min hudläkare att inte använda några krämer i ansiktet eftersom jag hade en rätt besvärlig perioral dermatit, sa jag.

-Ja, men titta här, först måste du tvätta huden med den här vätskan (hon torkar av med en bomullstuss fuktad med något). Titta här vad smutsigt det blir (lite grått på tussen, jag vågade inte berätta att jag inte hade tvättat mig den dagen eftersom besöket till köpcentret var lite oplanerat).

-Hmmm, vad kostar den då? Frågade jag.

-Bara 400 kronor, svarade hon utan att rodna under ett tjockt lager med foundation (vilket jag noterat observant). Sen behöver du porrengöring också, den kostar bara x-hundra kronor.

-Hmmm, muttrade jag. Men nu ville jag ha en bra foundation, sa jag sen.

-Ja, titta här ska jag visa dig, jag sätter foundation på halva ansiktet, se, ser du skillnaden?

-Jo, jag ser lite spöklik ut med foundation, utan några som helst variationer i hudfärg, tänkte jag, men sa högt: jooo, nu är inte näsan röd längre.

Sen fick jag foundation även på andra halvan och liknade någon med hepatit, gult dämpar nämligen det röda... Men jag hade bestämt mig, jag SKULLE ha en foundation. Så lite trött på allt sa jag åt försäljaren att jag tar den, sen behöver jag nåt att ta bort det med också. Hon insåg att jag var ett hopplöst fall och langade över en rengöringskräm för över 400 kronor. Men hon borde vara nöjd eftersom jag ändå spenderade över 1000 spänn på äventyret. Sen klarade jag att använda den i tre dagar. Torsdag morgon vaknar jag och hela världen har blivit vit (neeej, det kommer inte snöa så här långt söderut hade maken sagt dagen innan när jag diskuterade byte till vinterdäck), varför jag i panik rusade iväg till bilen utan vare sig frukost eller foundation för att långsamt glida till jobbet med sommardäck.  Nästa gång jag får för mig att göra mig vacker ska jag sätta in pengarna på något välgörenhetskonto istället...