Vart tog rutinerna vägen?

Jag har haft nattvecka och barnen sportlov. En katastrofal kombination. Vi har alla tre blivit nattugglor och nu ska vi upp kl 7 i morgon och börja harva på i vanliga rutiner igen.

Jag vill ha semester... NU!

Läxhjälp

Efter att jag tröttnat på att alltmer tid går åt till att diskutera varför vi ska göra läxan istället för att göra den och sen sitta och traggla med en unge som gör allt för att visa att hen inte vill vara med har jag nu bestämt mig för att barnen ska få läxhjälp två timmar i veckan.

Att göra en marknadsundersökning av läxhjälpsföretag visade sig vara en utmaning som nästan var i samma storleksordning som att få barnen att göra läxor. Kort sammanfattat: det känns som samtliga företag är någon sorts lycksökare som inte förstått att ett tjänsteföretag bör satsa på att få nöjda kunder.

Ett exempel:
Läxhjälp AB: Det kostar 2280:- per månad.
Jag: Jaha, så det är oavsett om det blir fyra eller fem tillfällen den månaden?
Läxhjälp AB: Nej, det är för fyra tillfällen, om det blir fem tillfällen kommer det kosta mer.
Jag: Och sen kan jag göra Rut-avdrag på summan?
Läxhjälp AB: Nej, det är pris efter Rut-avdrag.

Ja, så där håller det på, ingen rak och saklig information, utan de kastar ur sig siffror som sedan inte riktigt stämmer. Jag grämer mig över att jag glömt att fråga hur de definerar en timme. Är en timme i deras värld 60 minuter? Eftersom jag är lite tjurig och sur som jag brukar bli under nattveckorna har jag bestämt att jag ska anmäla dem för falsk marknadsföring om de kommer och säger att en timme är 45 minuter, jag tycker inte det är förtroendeingivande att ett företag som undervisar inte vet hur lång en timme är.

Ni kanske inser hur lång tid det tar att göra en marknadsundersökning när jag aldrig får raka svar på mina frågor utan hela tiden måste hitta kryphålen och ställa riktade frågor för att få de svar jag vill ha.   Jag har ringt runt till flera företag och de verkar ha gått samma kurs allihop. Nej, oseriöst känns det.

Nu har jag ändå bestämt mig för att testa, de var lika goda kålsupare allihopa, så jag valde den som jag tror var billigast (läs den som lyckades lura mig mest). Men jag är ju inte sämre än att jag säger upp dem och skriver om dem här om de inte gör sitt jobb.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte passade på att starta lite intressanta diskussioner med dem angående deras definition på månadspris, men jag kanske får fler chanser.

Läkare kontra forskare

Då gör jag ett försök att bena upp mina tankar om för- och nackdelar med läkaryrket jämfört med att vara forskare.

Det är bra att vara läkare för att:
- Jag kan fortfarande forska men ha en garanterad tjänst oberoende av hur forskningen lyckas. Jag har väl skrivit om den eländiga tjänstesituationen för forskare förut, men det är näst intill omöjligt att få en tillsvidaretjänst som preklinisk forskare.
- Jag tycker att jag som läkare kan göra skillnad gentemot patienter. Här kan det lätt bli klyschigt, men jag försöker ta mig tid att se patienterna och jag tror de uppskattar det. Som forskare hände det ibland (eller rätt ofta) att jag funderar på vad det jag gör egentligen har för nytta.
- Jag tycker patientmötet är roligt.
- Jag älskar att lära mig mer om sjukdomar, det är någon medfödd passion jag har.
- Jag gillar problemlösning, den egenskapen kommer till nytta både som läkare och forskare.
- Som läkare behöver jag inte skriva åttasidiga dokument på engelska där jag beskriver mina fantastiska forskningsprojekt... men det är klart det blir många ansökningar ändå om jag väljer att vara forskande läkare.
- Som läkare stöts man och blöts mycket mot andra människor. Kollegor och patienter, hela tiden nya människor. Ibland kan det bli för mycket ibland är det roligt så jag vet inte om det kommer på plus eller minuskontot.

Det som inte är bra med att vara läkare
- Man är schemalagd och måste planera sitt liv i detalj ett halvår i förväg. Hur gör man det? Som forskare var det bara leverans som gällde, sen kunde jag göra det mitt i natten om jag ville bara jag gjorde det jag skulle.
- Jag kan inte vara säker på att få semester när jag vill. Som forskare gjorde jag som jag ville.
- Man arbetar mycket, många helger och nätter. Vissa perioder har jag jobbat 11 dagar och varit ledig 3, det blev för jobbigt. Nu jobbar jag ungefär var tredje helg. Som forskare jobbade jag nog mer, men eftersom jag kunde jobba hemma och styra tiden fritt kändes det inte lika jobbigt.
- Krisar det med bemanningen kan man bli beordrad att arbeta trots att man har andra planer, det har dock inte hänt mig ännu.
- Det finns inte marginaler för att göra fel, ett fel kan påverka en annan människas liv. Det här är nog den punkt jag tycker är jobbigast att hantera. När tempot är snabbt ser jag det bara som en tidsfråga innan något går snett och jag kan bara inte rycka på axlarna och gå vidare.

Hur tänker ni andra om för och nackdelar med läkaryrket? Många tror att det är välbetalt att vara läkare, jag kan bara konstatera att jag inte nått dit än, ligger ca 10 000 i månaden back jämfört med min forskarlön.

Sjukskriven

För första gången sen jag började jobba som läkare har jag sjukskrivit mig. Jag skulle jobba i natt men har legat med migrän i snart ett dygn, insåg motvilligt att jag inte skulle orka med en intensiv natt på akuten. När jag var forskare sjukskrev jag mig bara om det var någon längre tids sjukdom, någon dag hit eller dit kunde kompas igen, eller fixas hemifrån vid behov. Jag saknar friheten från den tiden, när jag disponerade min tid själv, men man kan inte få allt, läkaryrket har andra fördelar.

Så var det bestämt

Jag frågade barnen om du skulle kunna tänka sig att flytta till någon annan stad när det är dags för mig att börja ST. Jag fick ett rungande NEJ till svar. Sen la de in ytterligare en växel: det går ju inte att flytta allt lego.

Finns inte så mycket att tillägga.