onsdag 21 augusti 2013
Vad gör jag nuförtiden?
Tja... jag jobbar. När jag var på intervju för AT-tjänsten sa de att det skulle bli krävande. Visst tänkte jag, jag har ju faktiskt läst till läkare och bedrivit aktiv forskning samtidigt, jag är inte rädd för lite jobb. Som vanligt får jag äta upp såna ord, tur jag inte sa det högt. Det känns som jag jobbar jämt. När jag inte jobbar går jag hemma som en känslobomb och bearbetar allt som hänt. Sen åker jag till jobbet igen. Den här veckan forskar jag. Numer ser jag det som en vecka där jag får vila lite. Hade de inte stängt av massa vägar i Linköping så att vägen fram till sjukhusparkeringen blir som en krånglig, näst intill oframkomlig labyrint hade veckan varit i det närmaste perfekt. Undrar hur de tänkt egentligen. Jag ska ju bara till sjukhuset för att jobba, men det finns ju faktiskt folk som åker dit för att de är sjuka. De hinner väl dö på vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kommer ihåg en av de sällsynta gånger jag varit ute på middag. Där var en i sällskapet ST-läkare. Hon sa att hon hade det så lungt och skönt nu eftersom hon hade forskningsvecka. Minns att en annan som var heltidsforskare verkade reagera negativt på det. Jag som var och är läkarstudent med bakgrund inom forskning kunde nog se vad båda menade. Läkare behöver ju inte riktigt leva av sin forskning på samma sätt som en som behöver få fast tjänst inom forskarvärlden. Jag tycker man blir trött på klinik. Intressant att höra att man kommer att bli ännu tröttare. Hoppas det visar sig vara en övergående tid.
SvaraRaderaJa, jag hoppas också att det är en övergående tid. Jag känner en stor skillnad nu när jag forskar och inte behöver tänka på att min produktion påverkar min nästa anställningsperiods vara eller icke vara. Jag sammanställde alla mina anställningsbevis häromdagen till min docenturansökan och det blev skrämmande många papper från min tid på universitetet trots att jag "bara" jobbat där 10 år. Men tjänsterna har räckt max två år, ofta kortare. Det är en verklighet som är helt obegriplig för människor utanför universitetsvärlden.
SvaraRaderaJa det är egentligen helt orimligt. Själv tror jag inte att det blir någon bättre forskning av att det är på det viset. Folk vågar helt enkelt inte satsta stort utan hellre på något säkert som ger resultat. Maken har så smått börjat satsa på ett våghalsigt projekt men det var först efter att ha fått fast anställning som han började fundera på det.
RaderaLycka till med docenturen!
För övrigt tycker jag det är ständigt trafikkaos runt universitetssjukhuset i min hemstad. Undrar om det är något generellt med stora sjukhus? Det ska byggas och ändras om hela tiden. Jag har självt tyckt att det åtminstone är bra att det är så nära till akuten om man skulle råka bli påkörd i korsningarna :).
Radera