Snart är det jul!

Idag har jag köpt första julklappen. Men det är väl inte så att jag målmedvetet gick in för att fixa julbestyr utan snarare att jag stötte på en present och var tvungen att passa på.

Äntligen!

Idag, fjärde dagen, lyckades jag hitta en rimlig väg genom labyrinten "Linköping city". Det är värt en guldstjärna tycker jag.

Vad gör jag nuförtiden?

Tja... jag jobbar. När jag var på intervju för AT-tjänsten sa de att det skulle bli krävande. Visst tänkte jag, jag har ju faktiskt läst till läkare och bedrivit aktiv forskning samtidigt, jag är inte rädd för lite jobb. Som vanligt får jag äta upp såna ord, tur jag inte sa det högt. Det känns som jag jobbar jämt. När jag inte jobbar går jag hemma som en känslobomb och bearbetar allt som hänt. Sen åker jag till jobbet igen.  Den här veckan forskar jag. Numer ser jag det som en vecka där jag får vila lite. Hade de inte stängt av massa vägar i Linköping så att vägen fram till sjukhusparkeringen blir som en krånglig, näst intill oframkomlig labyrint hade veckan varit i det närmaste perfekt. Undrar hur de tänkt egentligen. Jag ska ju bara till sjukhuset för att jobba, men det finns ju faktiskt folk som åker dit för att de är sjuka. De hinner väl dö på vägen.

Skördetid!

Den här sorten heter Tiger.

Bättre nu

Fick idag veta att många andra känner precis som jag, det kanske inte är jag, det kanske är miljön?

Imposter syndrome

Många pratade om det i samband med att någon disputerade när jag var i forskarsvängen, jag kände aldrig av det då. Men nu, nu slår det till när jag går som AT-läkare och mest känner mig som en student som inte har läst på ordentligt.

Fredagsmys

Efter att ha jobbat 11 dagar i sträck sa jag till sonen: Nu är jag äntligen ledig två dagar, vad tycker du att vi ska göra?
Baka! svarade han snabbt. Han hade nämligen spanat in en film på Youtube där de gjorde stora gelé-godsaker. Så vi har gjort gelé-Nalle Puh idag.