Som omväxling

Jag insåg att min blogg alltmer liknar en odlar-blogg. Hade funderingar på att skriva lite om mina dragningar mot att bli pelargontant, men för att undvika att bli allt för tjatig så har jag bestämt mig för att istället fokusera mer mot IT-sfären.

Jag har nämligen gjort en revolutionerande upptäckt: Min MacBook gillar inte Loka Citrus. Undrar om den hade blivit gladare om den fått Loka Naturell, eller kanske Ramlösa? Det kan ju vara så att jag fått en finsmakare till dator. Datorn var säkert medveten om att den straffade mig extra hårt för mitt övertramp i dataetikett, eftersom det var långhelg. Så idag, valborgsmässoafton, letade jag desperat fram en öppen reparatör som berättade att tangentbordet måste bytas för den simpla summan av cirkus 4500:- (IT-supporten på jobbet hade inte lust att jobba idag). Så dagens dilemma blev: nytt tangentbord eller ny dator? Det avgjordes av tidsaspekten. Med Universitetets upphandlingsregler lär det ta veckor innan jag har en fungerande ny dator och det kan jag inte vänta på. Illa nog att jag förlorat en vecka som det är. Så med lite tur har jag datorn igen på onsdag, eller torsdag, eller fredag. Absolut senast nästa vecka. Så alla manuskript får vänta tills datorn är tillbaka. Kanske är bra för studierna... Tur att jag får låna barnens datorer ibland så att jag inte helt går under i dataabstinens.

Har gått bet

Hur sjutton får man en avocadokärna att bli ett träd? Jag har googlat och fått massa tips om att sätta tandpetare i dem l låta dem halvbada eller stoppa ner en kärna i en kruka till någon balanserad växt som alltid är lagom fuktig. Känns som jag har provat allt inklusive intrikata trollformler och besvärjelser. Men inga rötter eller små späda skott så långt ögat kan nå.

Har jag kommit till en punkt där jag måste erkänna mig besegrad. Av en avocadokärna?

Nu är det dags

Kontrollerade SMHIs tiodagarsprognos. Inte en minusgrad i sikte. Så jag håller andan och börjar lite försiktigt plantera ut mina tomater till växthuset. Jag börjar med två plantor, vill ju inte frysa alla över en natt.

Nu är det bara att hålla tummarna och se fram emot de saftiga tomaterna som väntar.

Omvänd

Lite motvilligt gick jag idag till kiropraktorn. Min läkare tyckte jag skulle gå dit, jag förstod väl inte riktigt vad han skulle kunna hjälpa mig med, men lydig som jag är så gick jag.

Så under besöket hittar kiropraktorn mina ömma punkter på en gång. Han berättar för mig var jag har ont innan jag hinner säga något, han har helt rätt. Nästan så att jag blir troende. Vad skönt det är när man träffar någon som vet vad han gör. Sen gjorde han de obligatoriska knakövningarna, det var ju inte lika kul. Men jag är hoppfull, hoppas han kan få bukt på mina besvär på några behandlingar.

Fotbollsupporter

Som den ointresserade trogna fotbollssupportern jag är följde jag med sonen på hemmamatch för IFK Norrköping. Barnens skola hade nämligen fått en inbjudan att gratis se matchen och ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till. Egentligen skulle maken gått, men fastnade i ett möte. Så, den jublande modern fick gå istället.

Det var kallt och duggregnade så ståplatsen utan tak kändes inte lockande. Men vad gör man inte för sina barn, bara att stålsätta sig tänkte jag. Då kom en vänlig själ som förbarmade sig över oss och lät oss flytta in under tak, till sittplatser. Phu!

Matchen började lite trögt, hemmlaget tryckte på men fick inte in bollen. En kontring ledde till 0-1. Ja, sen var jag inne i matchen. Det var ju riktigt spännande. Så det blev en trevlig kväll och både sonen och jag var nöjda när vi gick hem, trots att det slutade 2-2.

Hohoo

Så sa maken när han såg mig i mina nya snygga solglasögon. Jag utgår från att han blev alldeles mållös av min skönhet.

Nykläckt

Vi gjorde en blixtvisit till Värmland under påskhelgen. Vilken lycka när vi lyckades pricka in lamningen! Finns något sötare?

Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag trodde jag skulle tycka det var supertrist, jobbigt, irriterande och beklämmande. Men icke. Jag kände mig som hemma från dag ett. Det är intellektuellt utmanande för patienterna har alla sjukdomar samtidigt, patienterna är gulliga och trevliga, jag är inte alls förtvivlad över att någon kommer att dö snart, de har ju levt ett långt och förhoppningsvis innehållsrikt liv. Jag tycker de svåra samtalen är utmanande men inte övermäktiga. Jag tycker om att jag är på en avdelning där man behandlar en människa och inte bara ett organ. Kan det möjligen vara så att jag kommer bli... geriatriker?

Pust

VR-ansökan - check, i tid, flera timmar till godo :)

Då var det bara tre manuskript och två tentor kvar, sen är det sommarlov.