Jag är i Skåneland. Det känns lite kontinentalt. Och inte pratar de svenska heller, de pratar ju skånska. Vi har inga fördomar alls, maken och jag. Och inte påverkar vi våra barn heller. Sonen kom in efter att ha lekt med en dansk tjej. Han var helt förundrad. "Mamma, hon pratar danska!" "Jag får prata som att jag har gröt i munnen så att hon förstår vad jag säger". Det kan inte ha varit influerat från hans föräldrar, för så kan ju inte vi ha beskrivit danska för honom. Alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar