Igår dog vår 30 dagar gamla mikrovågsugn. Tvärdog. Bara en barnfamilj utan mikro förstår vad det innebär för en barnfamilj att vara utan mikrovågsugn. Man tar den för självklar. Tina lite bröd, värma köttbullar, värma upp gårdagens mat. Gång på gång går jag till hålet i skåpet för att göra något lite snabbt och upptäcker att det inte finns något där.
Vad gör man då? Idag fick jag koka min frukostgröt på spisen (den väldigt fina induktionshällen i och för sig) hej 1900-tal (fast induktionshäll är väl inte så 1900-tal...)! Dottern kom hem med en matlåda som inte ätits upp på ridlägret, hur värmer man en sån? Javisst ja, ugnen!
Vi lämnade in mikron till återförsäljaren och det skulle ta ca 14 dagar att ta reda på vad felet vad. Han sa även att det är åsksäsong, i så fall gäller inte försäkringen. Det hade varit en strålande fin åskfri dag hemma så jag surnade till. Tänker de inte ta ansvar för sina skitvaror så kommer ni snart få se många arga blogginlägg här. Återföräljares namn, namn på alla jag pratar med, modellnummer på mikron... ja allt jag kan komma på. Ni behöver inte läsa, jag vill bara att alla sökord ska komma med så att jag kan avskräcka några spekulanter. Jag laddar redan...
Under tiden måste jag lära mig att leva utan mikro. Jag föreslog för maken att vi skulle investera i en 400-kronors variant så länge, men han vägrade. Muttrade något om att vi ändå skulle åka bort snart. Och???
Och för den som undrar... fortfarande inget tentaresultat...
Skulle nästan hellre vara utan spis än mikro. Sanning.
SvaraRaderaJag håller med dig.
SvaraRaderaSom jag gjorde med SAS, ring till någon kundtjänst och vråla förtvivlat. Kom ihåg att ha konsumentverkets hemsida framför dig!
SvaraRaderaÄr du tillräckligt jobbig så gör de rätt för sig bara för att bli av med dig. Tråkigt men galet sant!
Och är jag tillräckligt arg blir jag väldigt jobbig... Men jag hoppas ändå fortfarande att jag ska slippa den striden.
SvaraRadera