Blogg också!

Dagarna rusar iväg. Nu har jag gjort klart vårdcentralplaceringen. Med lite ledsna ögon sa jag hejdå igår, för jag har tyckt det varit så roligt och de har varit så trevliga och snälla mot mig.

Patienterna har rusat förbi. Dagarna flyter ihop. Till slut vet jag inte om hon med knät var hos mig i förmiddags, eller var det i förrgår? Löjligt lycklig över att ha klarat av en rektoskopering nästan själv. Tanken slog mig att det har sina fördelar att vara förälder när man läser till läkare. Som mamma kommer en viss bajs och kräkvana på köpet.

Nu väntar två veckor föreläsning. Det ska bli skönt att få andas lite, och läsa lite, sen ska jag till kirurgiplacering och det lär väl inte något vilohem precis.

För övrigt så ska jag ägna helgen åt att ta det lugnt och tycka synd om mig själv. Jag tog bort ett födelsemärke långt ner på magen i onsdags. Troligen inget farligt, men som hudläkaren sa, vi vet inte vad det är så då tar vi bort det. Ingen big deal tyckte jag, men attans vad ont det har gjort. Måste sitta ytterst olämpligt så att det drar upp såret hela tiden. Jag har inte haft tid att ta det lugnt under veckan så då får jag ta till helgen istället. Maken tycker inte det minsta synd om mig. Han säger att jag kan återkomma när jag genomgått thoraxkirurgi, och vad svarar man på det? Jag får väl gå och oja mig lite inför dottern, hon är bra på sympati och tröstkramar.