Är det dags att bli orolig?

Jag har tagit ledigt idag igen. Jag har jobbat mina timmar, föreläsningarna (tre timmar) lockade inte tillräckligt mycket för att ägna minst 2 timmar för att ta mig till dem. Istället har jag varit hemma.

Jag har gjort en god gärning. Jag åkte till badhuset med en tårta för att de alltid är så snälla när det strular sig. Som till exempel när sonen blev magsjuk förra torsdagen (det var inte kul att städa efter den röran) eller när min nyckel lossnade från hållaren. Jag och sonen stod i badkläder mitt is smällkalla vintern medan simklubben dök i botten av bassängen och hittade den! De blev glada över tårtan.

Sen skulle jag städa i köket, men jag blev så sömnig.

Och så har jag spelat mitt hästspel. Det är väl det man borde bli orolig över, att jag ägnar allt mer tid åt att ta hand om mina, dotterns och sonens hästar. Det är så många att jag inte ens kan hålla räkning på dem. Och vi tycker om alla hästar så vi kan inte sälja någon. Men det är väl ett helt normalt beteende?

Har det blivit för mycket jobb och studier att jag börjar flippa ur?

Annars kan man resonera som så att jag ska passa på att vara ledig när det går. Sen när jag börjar jobba, blir det inte lika lätt...