Orutinerat

Monstrena ringer på dörren enligt någon löpande band princip.

"Bus eller godis"

Jag som inte har köpt något godis! (Eller kanske mer sanningsenligt: Jag som har ätit upp varenda godisbit som finns nej fanns inom lägenhetens väggar)

Attans, då måste det bli bus. Undrar vad de hittar på... lindar in lägenheten i toapapper? Ritar fula ord på dörren? Den hemska sanningen lär visa sig imorgon.

Vittne sökes

Vi har drabbats av ett något underligt problem. Inför sambons hjärtoperation (den verkar ske snabbare än vi trodde) beslutade vi att det var dags för bröllop. Inget flådigt eller så, utan en ren juridisk grej som en försäkring. Nästa lördag slår vi till. Vi har ju faktiskt varit sambos i... oj 18 år... tiden går. Problemet är att vi inte har någon bekantskapskrets i Norrköping så det finns inga uppenbara kandidater att fråga om att vittna. Jag har ingen lust att be någon åka från Linköping för att skriva sitt namn i Norrköping, det känns lite onödigt.

Jag har tänkt att fråga lämpliga grannar, men min första kandidat var inte hemma. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Dagens fråga

"Mamma, vad är svininfluensa för nåt?"

Min pedagogiska förmåga sätts ständigt på nya prov.

Jaaa, det är ungefär som de flesta sjukdomar, fast det kan bli lite jobbigare. Det är viktigt att ni tvättar händerna ordentligt och inte petar i näsa, mun eller ögon.

Jag kunde inte låta bli att fånga tillfället och predika lite.

Helg på Hönö

I Fredags åkte jag till Hönö med mina systrar. Vi hade en helg för oss själva, det var jättemysigt. Lördagens huvudsysselsättning blev att ordna hummermiddag. Först skulle vi köpa hummer av en fiskare. Sen skulle vi koka humrarna och lite senare gratinera några av dem. Däremellan hann vi med riktigt Hönöfika på byn och bastu. Precis som det ska vara alltså.

Det var mysigt att få lite kvalitetstid oss systra emellan, det är inte så ofta vi får prata ostört.

Mamma vad betyder...

...f*ck you? Frågade min son oskyldigt idag.

Jaaa du, det är ett väldigt fult uttryck svarade jag undvikande. Vad ska man säga? Det betyder ungefär dra åt helvete, sa jag sen. Sen slog mammaångesten till: Har någon sagt det till dig?

Men så var det inte, det var några tjejer som sagt det i skolan men inte till min son. Det var ju tur, annars hade de fått med björnhonan att göra.

Lost and found

Jag har haft en skön helg med mina systrar på Hönö. Jag har några fina bilder som jag tänkt lägga in senare i veckan, när jag har mer tid.

På tåget hem upptäckte jag att mitt körkort var försvunnet. Jag har det alltid i plånboken och jag kunde inte för mitt liv komma på när jag kunde ha förlagt det. Jag blev rätt stressad, ett körkort på vift känns inte bra.

Jag rotade igenom varenda fack i plånboken, varenda litet fack i väskan, i ryggsäcken och fickor i jackan utan resultat. Körkortet var borta. Jag ringde den affär där jag senast mindes att jag använt körkortet, men de hade inte hittat något. Till slut gav jag upp. Körkortet var borta. Dags att ta reda på hur man anmäler ett saknat körkort, men först var jag tvungen att åka med dottern till simskolan.

På badhuset frågade jag utan några större förhoppningar om de hade hittat något körkort. Till min stora förvåning så plockade kvinnan i kassan då fram mitt körkort! Lättnaden och lyckan var total. Jag har ingen aning om hur jag lyckades tappa det där, men det gör inget.

Nu är det avgjort

Vilken snabbmatskedja är bäst, MacDonalds eller Max?

Vad var det då som fällde avgörandet? Hamburgarnas saftighet, pommesens krispighet eller kanske toaletternas standard?

Nej, MacDonalds vinner för de har sugrör som går att böja.

Det har mina barn samstämmigt beslutat.

Så nu vet ni.

Influensavaccin - check

I am a robot

Det är mörkt ute. Klockan är 07:00. Jag är trött och står i mina egna tankar. Så kommer bussen, jag stiger på automatiskt och börjar se mig om efter en lämplig sittplats.

Då börjar något vakna i mig. Vad konstigt, så lite folk det är. Och blå, säten, den här bussen känner jag inte igen. Den där tjejen som gick på före mig brukar väl inte åka min buss...

...

Det är inte min buss. Jag går fram till chauffören och frågar, hon skrattar, säger nej det här är inte din buss och stannar och släpper av mig.

Strax efteråt kommer min rätta buss. Jag kollade så att det stod rätt nummer framme i skylten.

Nära ger ingen immunitet

Idag skulle jag få influensasprutan. Vi var på "verksamhetsförlagd utbildning" och alla på vårdcentralen skulle vaccineras inklusive studenter.

Jag stod hos sköterskan, hade tagit av mig tröjan och hon måttade med nålen när hon tittar på min hälsodeklaration och säger: "Men, är du allergisk mot getingar - då kan du inte få sprutan"

Neeeeeej, jag måste till sjukhuset för att få spruta. Jag som var så nära...

Håll alla tummar

Idag tar vetenskapsrådet beslut om projektmedel. Tänk om jag kunde få...

Försov mig

Typ, lite på flit men det blev för länge. Jag vaknade med huvudvärk när klockan ringde kl 6 i morse och tänkte att jag tar den sena bussen och sover en stund till. Sen somnade jag om så gott och vaknade först kl 7.45. Det hade jag inte tänkt riktigt. Då blev det bråttom för sonen börjar skolan kl 8.15. Mina barn förstår inte begreppet "skynda sig". Det är klart att man måste undersöka hur regnskyddet funkar till ryggsäcken. Och oj vad viktigt det är att titta på fiskarna. Har man inget bättre för sig kan man ju alltid stå och titta fem minuter. Jag lessnade och tänkte att han får komma för sent, det är väl inte hela världen.

Sen när jag väl fått iväg dem blev det bråttom för mig för sista bussen går kl 8.45. Men jag hann. Känner mig rätt nöjd faktiskt för det var skönt med en sovmorgon.

Jag får skäll

Sonen (6 år) har fått mormors städgener. Dessa gener har totalt hoppat över en generation (dvs mig) så han har väl fått dubbel dos. Nu har han börjat skura handfatet varje kväll, han använder tvål som rengöringsmedel och skrubbar fint med en svamp. Handfatet har aldrig glänst så fint.

Men nu börjar han skälla på oss så fort vi närmar oss handfatet. "Ni får inte smutsa ner" "Nej kladda inte"

Vi får inte göra någonting, inte borsta tänderna, tvätta oss eller ens komma i närheten.

Så ska handfatet vara fint eller funktionellt? Den ständiga frågan...

Nu är det jul igen

Veckorna går med rasande fart. Snart har halva terminen gått. Affärerna laddar för jul och jag tittar frågande på bergen av leksaker och undrar varför de börjar julpynta redan under sommaren. Sen inser jag mitt tankefel och påminner mig själv om att det faktiskt är mitten på oktober.

Min syster frågade mig var vi tänkte fira jul i år. "Jul? Öööö det har jag inte hunnit tänka på än." Svarade jag. Måste man planera sånt flera månader i förväg?

Lördag

Det började bra. Vi skulle på disputationsfest så vi hade fixat barnvakt hela helgen. Vi skulle få vara ensamma i Stockholm hela helgen.

Så börjar jag plocka ihop festkläderna och upptäcker att jag har glömt en kasse med skor, smink och strumpbyxor hemma. Suck. Jag kan inte ha mina Ecco-skor till en klänning. Bara att åka och handla. 400 kronor senare var jag redo för fest. Då säger sambon att han har ont i bröstet. Med tanke på hans mitralisinsufficiens blir jag orolig och ringer sjukvårdsrådgivningen. Hon sa åt oss att åka till akuten direkt.

På akuten blir vi väl omhändertagna och de tar snabbet ett EKG. Jag ber att få en kopia, det skulle jag inte gjort. "Patologiskt EKG. Misstänkt främre infarkt" stod det. Ni kan ju tänka er vilka tankar som flög genom mitt huvud efter det. Det tas prover och klockan går. Efter vad som känns som en evighet kommer en läkare och säger att allt ser bra ut och vi får åka hem.

Vi beslutar oss för att satsa på festen trots dagens strapatser. En timme försent droppar vi in. Lite matta, men kvällen var trevlig ändå.

Hypofysen

Tänk att en sån liten knöl kan styra så mycket. 0.5 cm2. Idag har jag också lärt mig ett nytt ord: Sellae, betyder tydligen sadel.

Nåja, det som egentligen kontrollerar oss är ju hypothalamus. Ni har väl inte missat hypothalamussången?

Jag städar

De högre makterna tyckte nog att mitt skrivbord började bli för sunkigt. En kopp te slogs ut över hela skrivbordet, så det var bara att torka.

Rent och fint blir det. Rött te - det enda som duger som rengöringsmedel på mitt rum.

Jakten på barnen

Igår skulle jag iväg på afrikansk dans. Det är högprioriterat, det enda jag har för mig själv under veckorna. Barnen skulle vara ensamma hemma en stund, men när jag skulle åka var sonen försvunnen. Jag for runt i området på cykeln, men han fanns ingenstans. Jag ringde till kompisen och pratade med kompisens mamma och hon var precis som jag lite lagom irriterad för hon ägnade sig åt samma sak som jag: leta efter sin son.

Jag ägnar allt mer tid åt att leta efter min son. De har en fenomenal förmåga att försvinna när de är ute och leker. I somras var det ok, men jag tycker det känns jobbigt att inte veta var han är när det är mörkt ute.

Till slut dök han upp och när jag frågade var han varit svarade han: Överallt.

Jo, så var det nog...

Ensam hemma

Sonen har hittat en kompis i närheten. Kompisen är ett år äldre och sonen avgudar honom. Så fort han får chansen är han ute och leker med kompisen, så också nu. Dottern försvann också direkt när vi kom hem, så nu sitter jag här och är ensam hemma. Det är ovanligt, jag som alltid har barnen omkring mig.

Men det är ju som det ska vara, jag måste lära mig leva med att jag inte är nummer ett i deras liv för alltid. Fast lite jobbigt är det - det måste jag erkänna.

Lazy sunday

Har haft en helg i vilans tecken. Igår var jag rätt deppig efter att ha fått nyheten om att sambon inte får fortsätta sitt jobb, idag har jag samlat mig lite men är trött.

Det känns som jag mest såsar runt, men så tänkte jag efter, jag har legat i sängen och läst rätt mycket, utan att jag märkte det hann jag med hela parathyroidea. Jag tycker det är roligt att läsa, jag ska nog satsa lite mer på studierna nu ett tag. Jag har också hunnit med att simma efterföljt av bastu. Det var också skönt.

Imorgon är det dags för afrikansk dans igen. Det ska bli roligt att få skaka loss lite igen.

Det suger

Nu är sambon arbetslös igen. När ska livet få en kontinuitet?

Äventyr i badhuset

Jag och sonen cyklade till sonens simskola idag. Jag passade på att simma under tiden han var på sin skola, och sen duschade vi och bastade i godan ro innan det var dags att klä på sig och åka hem.

Väl framme vid skåpen upptäcker jag att nyckeln inte längre sitter fast på bandet. Sonen och jag går tillbaka och letar överallt där vi har varit, men vi hittar ingen nyckel. Jag går till badvakten och de tar fram den stora bultsaxen för att klippa låset. Det visar sig att jag har ett mycket högkvalitativt lås som inte går att klippa upp. Nu börjar stressen öka, jag och sonen står blöta i badkläder och vi kommer inte åt varken kläder, plånbok eller mobiltelefon.

Badvakten ber några simmare att leta efter nyckeln i bassängen och jag tar några varv till för att leta i duschen. Plötsligt kommer en av simmarna upp med nyckeln - gissa om jag var lättad!

Imorgon ska jag åka och köpa ett billigt lås som lätt går att klippa!

Var é skolan?

Går jag verkligen på läkarlinjen? Jag var visserligen på obduktion (mycket intressant f.ö. med njurstenar, annorlunda coronarkärl, 4 kg lever mm), vi har basgrupp två gånger i veckan och jag var på en vårdcentral igår. Men... sen då? Tidigare terminer har jag läst ordentligt, men pga att jag inte mått bra har jag tagit det väldigt lungt på studiefronten. I kombination med mycket lite schemalagd tid (och det som är schemalagt är mer som att vara gäst i verkligheten) känns det som jag bara flyter.

Ska jag bli läkare???? Jag börjar tvivla. Jag ska försöka ha roligt på vägen så länge.

Tänk om...

man kunde ha en egen frys på sitt kontor, helst låsbar... Då skulle reagensen kanske finnas kvar när jag behövde dem.

Nackdelen med att jobba deltid är att det hinner hända så mycket mellan gångerna jag är ute på lab.

Dags för obduktion #2

Idag är jag på betydligt bättre humör och har till och med fått i mig lite frukost. Håll tummarna att allt går bra idag.

Och så var de bara sex...

Efter många turer i akvariet har ett trettiotal små plattyyngel nu reducerats till sex. Jag är lite sorgsen, för jag finner en underlig glädje i att föda upp små fiskyngel, samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite lättad för 30 vuxna plattys blir på tok för mycket. De sex som är kvar är hyfsat stora nu, hoppas verkligen att de kan hålla undan från Den Onda Storasystern/mamman.

Vi åkte till djuraffären i lördags och införskaffade lite nya fiskar, för beståndet har minskat drastiskt i sommar. Vi köpte tre svarta skalare, 10 kardinaltetror och två malar. Jag gillar skalare, de är så vackra, men tyvärr dog en av dem redan första natten. Den andra skalaren är mystiskt försvunnen så jag ser bara en när jag letar i akvariet... Den försvunna kanske återuppstår så småningom.

Löss

Jag låg och läste i sängen. En spindel kom vandrande på min mage. Tänk att det finns spindlar fortfarande tänkte jag och borstade bort den. Så fortsatte jag att läsa... men... var det verkligen en spindel? Det har kliat i hårbotten på mig ett tag... Tänk om...

Tänk om det var en lus? Jag började leta, men den var borta. Jag tog fram luskammen och kammade igenom mitt hår. Hittade inget. Sen var det resten av familjens tur. Hittade fortfarande inget.

Hoppas verkligen det var en spindel.

Pennskrin forts.

Igår frågade jag busschauffören om han hittat mitt pennskrin. Det hade han men han hade lämnat in det till hittegods. Han lovade dock att ta med det nästa morgon till mig. Så idag frågade jag igen och då berättade han att pennskrinet inte var kvar på hittegods. Någon har alltså tagit det därifrån. :-(

Men det var hemskt snällt av chauffören att göra sig så mycket besvär för att hjälpa mig.