Surt

Igår fick jag den briljanta idén att jag skulle börja använda mitt pennskrin. Jag lassade över alla pennor som låg spridda i facken i ryggsäcken till pennskrinet.

Idag glömde jag pennskrinet på bussen...

Så går det när man försöker vara ordningsam :-(

Studentens klagan

Studierna rullar på i rasande takt. Nu är det tarmsjukdomar som gäller. Förra veckan var det irritable bowel disease. Kriteriet var: återkommande buksmärtor eller obehag som debuterat för mer än 6 månader sedan, har pågått minst 3 dagar/månad under de senaste ter månaderna... jo, nog är jag väl rörig i magen mer än tre gånger per månad? Finns det människor som aldrig är röriga i magen? Speciellt småbarnsföräldrar...

Men, hinner inte fundera allt för länge på det, nu är det över till Crohns och Ulcerös kolit (med det snarlika namnet inflammatory bowel disease). Behöver lära mig mer om tarmens innervation också... känner någon till någon bra sida på internet som sammanfattar enteriska nervsystemet/peristaltik/ANS?

Obduktion

Igår fixade jag den första obduktionen. Jag är såååå glad.

Dagen kunde inte ha startat sämre. Ett riktigt bottennapp. På darriga ben åkte jag till jobbet/skolan och tänkte att det här går aldrig. Jag ska nog strunta i det. Jag hade inte lyckats få i mig någon matbit alls till frukost, så jag var beredd på att svimma vilken sekund som helst. Väl på jobbet, tänkte jag att jag går till genomgången, jag kan gå tillbaka sen. Väl på genomgången tänkte jag att jag går in, jag kan gå ut när jag vill. Väl inne var det inte så farligt. När obduktionen började så tog nyfikenheten/intresset över och även om jag var skakig så var det både intressant och lärorikt.

Tack till alla ni som peppat mig tidigare, jag tänkte på era ord att alla reaktioner är ok.

VAB igen

Jag missar strimman idag för dottern är sjuk. Så här ligger jag hemma i sängen och orkar inte ta mig för någonting. Men hallå - vem var det som var sjuk egentligen? Dags att rycka upp sig.

Dotterns tur

Nu har hon feber och ont i magen. Det känns inte som det är nödvändigt att åka till akuten denna gång. Men jag har inte riktigt tid att vara hemma en dag till denna veckan.

VAB

Sonen fick stanna hemma idag trots att han verkar piggare än mig. Vi har haft det riktigt mysigt med mycket TV, vila och lite godis.

Ibland är det skönt att bara slappa.

Rätt så intressant...

att läsa mitt förra inlägg. Jag får skylla den dåliga svenskan på att jag var trött efter en lång kväll. Rätt ok?

Söndagkväll på akuten

Sonen fick feber och ont i magen under eftermiddagen så efter konsultation med sjukvårdsupplysningen bar det av till akuten. Det var tydligen en rätt körig dag, så vi fick vänta tre timmar innan vi fick träffa läkaren. Det är väl rätt ok ändå.

CRP ok och buksmärtan rätt diffus så vi fick åka hem igen med förhoppningen att det går över av sig själv. Annars var vi välkommna tillbaka, det känns ju rätt tryggt.

Räddningsaktion i akvariet

Vi ska resa bort över helgen och jag får inte den automatiska matapparaten att fungera. För att slippa bekymra mig för de stackars utrotningshotade fiskynglen så fångade jag in dem och satte dem i yngelkammaren så att den ondskefulla storasystern inte ska äta upp dem. Jag fick ihop till 15 stycken, så svinnet var inte så stort som jag befarat. Fast, frågan är hur säkra de är. Den ondskefulla storasysten kan nämligen hoppa in i yngelkammaren om hon vill... Det försvann ett helt gäng yngel över en natt för några veckor sedan när ynglen var lagom späda och krispiga. Hoppas de har hunnit växa till sig så att de anses för stora för att ätas.

Nåja, det kanske är tur att naturen har reducerat antalet till hälften, 30 små yngel är gulliga, 30 stora plattys är bara för mycket...

Any year now...

I måndags togs beslut om att jag skulle få medicin. Nu fattas bara ett litet recept. Hur svårt kan det vara?

Och så var de bara ...

Fiskynglen minskar snabbt i takt. Jag trodde de hunnit bli tillräckligt stora för att klara sig, men en ondskefull storasyster har kommit på att de smakar namnam, så nu är de bara 10... eller?

Och nu lite reklam...

Jag måste bara göra lite reklam för Butik lilla My i Norrköping. Där kan man lämna in utväxta barnkläder och köpa begagnat. Ofta är kläderna jättefina, som oanvända och det är så billigt att till och med en studentmamma kan kosta på sig att köpa lite mer än vad som är absolut nödvändigt.

Idag var jag inne och lämnade in lite urväxt och hittade ett par träningsbyxor till sonen för 35:- de var hur snygga och fräscha som helst.

Carolin som har affären är också jättegullig och hjälper alltid till att lösa eventuella problem.

Fortsätter mitt nya liv...

... med att laga en näringsriktig lunch bestående av lax, potatis, morot och smaskig sås, enbart lagat från naturliga råvaror. Allt för att hålla metabola syndromet borta. Men aj vad fort klockan gick, måste rusa till bussen snart.

Antiklimax

Obduktionen blev inställd, just när jag börjat vänja mig vid tanken och tro att det nog ska gå bra. Vilket antiklimax.

Det gör inte så mycket, det är ett reservtillfälle nästa torsdag istället. Nu ska jag ägna all nyvunnen tid åt att lära mig alltomdiabetes. Det behövs, det är ett och annat att hålla reda på. Kanske borde banta... verkar inte kul att ha diabetes...

Tillökning

Under de senaste månaden har allt gått på sparlåga hemma. Så också akvarievården vilket resulterat i att akvariet växt igen. När vi rensade förra veckan upptäckte vi att våra plattys har förökat sig rejält. Så nu simmar 15-20 (omöjligt att räkna, de vill inte vara still) söta yngel omkring bland de stora fiskarna och verkar trivas alldeles utmärkt. :-)

Perspektiv

En kollega har just fått ett barn med en svår kronisk sjukdom. Det ger perspektiv på tillvaron. Mina problem är ingenting jämfört med det.

På väg upp?

Nej, det törs jag inte hoppas än, men iallafall inte lika djupt nere som förra veckan. Jag har börjat få tillbaka lite kämpaglöd och börjar bli rätt sur på vissa i min omgivning som (välmenande) försökt hjälpa mig men snarare stjälpt mig.

Jag var så nere att jag har köpt allt alla säger till mig om att jag har ett eländigt liv. Magkänslan att jag faktiskt fått ordning på mycket och att jag varit gladare än på länge under året var som bortblåst. En del personer lägger sina värderingar på mitt liv och då är det klart att det ser illa ut, men jag har gjort mycket genomtänkta val för att det ska passa mig och mitt liv, jag tyckte faktiskt det blev rätt bra. Många hakar upp sig på att jag läser till läkare, per definition blir man utbränd av bara det. Själv står jag lite frågande: det är ju det roligaste jag gjort på länge, och har jag fel när jag tycker att det kan vara rogivande att grotta in mig i Med.? Nej, en läkarstudent är stressad. Suck.

Obduktion

På torsdag är det dags för obduktion. Vi måste närvara vid fyra obduktioner för att få godkänt på de obligatoriska momenten. Jag känner mig verkligen inte i form för att pressa mina gränser. Vet inte hur jag ska göra...

Vardagsglädje

Jag har en pojke som ger mig blommor varje dag.

Det värmer :-)

En dag i taget

Jag har slutat planera framåt. Nu tar jag en dag i taget. Jag ska försöka hänga på studierna tillräckligt bra för att få godkänt på det obligatoriska kurserna. Elddopet blir obduktionerna. Tur att jag är en lyx-student med eget arbetsrum och tillgång till vilrum vid behov. Går det inte får jag göra andra planer, men den dagen den sorgen.

Fortsätt simma...

Trög som sirap

Efter att ha lallat runt hela sommaren utan några som helst krav på effektivitet är det nu oerhört trögt att komma igång med pluggandet. Tröttheten sitter också i fortfarande och gör sitt till.

Nu duger inga bortförklaringar längre, det är bara att hugga i och börja läsa på en sida.