En fantastisk kväll

Det blev allt ett vinglas iallafall. Det är en fantastisk kväll. Undrar om det är fladdermöss jag hör? Sitter på balkongen och temperaturen har just börjat bli behaglig, ljuset lite dämpat och lyktorna lyser med ett gult varmt sken. Barnen sover förhoppningsvis. Jag borde också gå och lägga mig, men det är så skönt här på balkongen att jag inte kan slita mig än.

En kväll för att göra ingenting

Efter att ha jobbat intensivt hela dagen med dataanalys insåg jag att jag fått nog när jag höll på att smälla till skärmen för att datorn tog några sekunder för mycket på sig att printa. Det var runt 30 grader i rummet och jag hade jobbat så koncentrerat att jag inte märkt hur temperaturen stigit. Jag packade ihop och tackade för mig.

Ikväll ska jag göra ingenting. Eller jo, jag ska dricka en god kopp kaffe. Kanske hälla upp ett glas vin (hmmm om jag törs) och sitta på balkongen. Alla måsten får vänta tills imorgon, eller kanske övermorgon eller någon regnig dag. Jag har sagt åt barnen att jag inte orkar med någon badtur ikväll och med tanke på avsaknaden av reaktion så orkar inte de heller.

En riktig kopp kaffe?

Jag kanske inte är någon gourmet. Eller också är jag snål. Eller kaffe-på-jobbet skadad. Jag kan inte riktigt uppskatta finessen med en exklusiv espressobryggare.

Sambon fyndade en espressovärsting igår. Den kan allt utom möjligen att sjunga samtidigt som den brygger. Kaffet blir jättegott, men frågan är om det blir så mycket godare än det kaffe bryggaren gör? Kommer vi bli finsmakare nu så att kaffet på jobbet inte duger längre? Än så länge ligger priset per kopp på runt tusenlappen. Visst sjunker det snabbt, men ändå...

Fast visst är den fin där den står där i köket. Och kaffet smakar mycket mer än vad bryggaren lyckas åstadkomma. Kanske inte är så dumt ändå...

Glädje och sorg

Bland det bästa jag vet är att höra mina barns lyckotjut. Det ger en alldeles speciell känsla som nästan kan vara beroendeframkallande. Bland det jobbigaste är att höra barnens sorgsna gråt. Speciellt när jag maktlöst bara kan se på och trösta efter bästa förmåga utan att kunna ta bort det onda.

Idag har jag fått stora doser av båda, tyvärr är det gråten som fastnar bäst i mitt sinne.

Att testa gränser

Sonen verkar vara inne i en period där han testar gränser. Igår när vi var och handlade lånade han en tia av mig för att kunna lösa ut en barn-kundvagn. Jag sa noga åt honom att han fick låna pengen och att jag ville ha tillbaka den när han lämnat tillbaka kundvagnen. Under tiden som jag stod och pantade försvann han för att fixa med det. När jag kom från pantautomaten kommer sonen med ett ägg från en "skräpautomat". Han hade naturligtvis tagit tian och gått till automaten istället. Vi hade ett långt samtal om mitt och ditt som slutade med att vi gjorde upp i godo.

Idag upptäcker jag ett konstverk i blyerts på hans dörr. Visst ska man uppmuntra barnens kreativitet men... Ytterligare ett långt samtal.

Vad kommer härnäst?

Jag har lyckats i år igen

Trots att jag bara var ute under de tidiga morgontimmarna idag och trots att jag har varit ute och grundat på kvällarna under veckan så lyckades jag bränna mig i år igen. Some people never learn...

Är den största synden idag att vara ful?

Läste den här lilla notisen i morse (hittade den tyvärr inte i web-tidningen så jag kan inte länka). Jag som var lagom sur redan innan surnade till ännu mer och jag har gått och muttrat över detta hela vägen till jobbet.

Varför är det så hemskt att vara fult klädd? Har kläders funktion som skydd mot köld eller sol helt försvunnit? Ska man bara klä sig för att imponera på omgivningen?

Artikeln i fråga är rätt harmlös, men jag har länge retat mig på att samhällsklimatet har förändrats. Det är ok att dissa människor för att de klär sig på "fel" sätt. Alla kan självklart uttala sig om hur människor ser ut, det verkar vara en rättighet oavsett om det sårar.

Hur kommer det sig att människor kan vara hur elaka, onda eller korkade som helst - det är helt ok - bara de klär sig med stil?

Nu tycker jag inte det är fel att vilja vara fin, jag tycker bara att det borde vara upp till var och en att fritt få bestämma hur de vill klä sig utan att behöva få gliringar för att det är omodernt eller fult. 2000-talet har blivit årtusendet när alla måste följa strömmen.

Less och lessen

Varför är livet alltid så komplicerat? Jag är trött på att bita ihop och vara duktig.

För övrigt...

... så äter sonen numer kall korv. Det är bättre än den som jag har "förstört" genom att värma på något experimentellt sätt (tex i varmt vatten).

Snurrig i huvudet

Nu har jag suttit och analyserat mina microarraydata fram och tillbaka och jag känner mig helsnurrig. Det handlar om att fiska fram de gener som är intressanta från ca 40000 gener. En del av resultaten syns i bilden. Problemet är att jag får olika resultat beroende på hur jag väljer att normalisera eller hur hårt jag vill sätta signifikansnivån. Det blir till att läsa lite pek och se hur andra brukar göra. Men nu orkar jag inte mer idag, snart är det dags att gå ut i den strålande solen.

Totalsågad

Jag frågade sonen varför han inte ville ha korv. Han har ratat denna tidigare huvudsakliga proteinkälla i flera dagar nu. Sonen svarar att jag inte lagar god korv. Pappa är mycket bättre på att laga korv.

Det tog. Min son tycker inte ens att jag kan värma en korvj*vel. Han kanske tycker att jag är för experimentell i köket. Idag dristade jag mig till att ha philadelphiaost på smörgåsen istället för smör, det var korkat, totalsågat det med.

För trött för att sova

Ligger i sängen och slösurfar. Jag är jättetrött. Det har varit en rolig helg, men fokus har inte legat på att vila ut sig. Egentligen borde jag ha släckt och lagt mig för att sova för länge sen, men jag har hamnat i nästa fas, att jag blivit så trött att jag inte kan ta mig för att slå ihop datorn. Istället hoppar jag runt på alla möjliga sidor i förhoppning om att hitta något intressant som kan motivera att jag inte ska sova... Dags att ge upp. God natt.

Dagens adrenalinkick

Tillbaka till verkligheten var jag tvungen att ta tag i problemen jag lämnat innan jag åkte på kursen. Jag har lyckats tappa bort ett viktigt papper med vikter på djur i en arbetsam studie och alla data blir värdelösa utan detta papper. Pinsamt bara det, men det blir ännu värre av att vi samarbetar med en forskargrupp i Göteborg. Jag rotade runt i några timmar innan jag var tvungen att resa iväg förra veckan men idag var jag tvungen att systematiskt börja leta efter lappen. Tänk er själva, hitta ett vitt papper på ett forskar-kontor. Till råga på allt har jag städat vilket gör det ännu svårare, om en lapp har slunkit med måste jag även rota i alla pärmar. Det är verkligen som att leta efter en nål i en höstack.

Jag pratade med några medarbetare i en förhoppning om att någon tagit en kopia på lappen, men nej, jag besitter det enda dokumentet. Jag flydde från problemet ett tag genom att gå och hämta tentan och när jag kommer tillbaka har vår fantastiska lab-ingenjör hittat en kopia! Dagen är räddad!

Jag ska aldrig slarva bort ett papper mer.

Ingen reklam tack

Dottern hjälpte mig ta in posten efter en veckas frånvaro. jag har satt upp en "ingen reklam tack" lapp på brevlådan i förebyggande syfte för att minska på mängden skräp i brevlådan om vi åker bort. Barnen har varit mycket nyfikna över denna lapp och jag har försökt förklara varför jag vill ha lappen där. Dottern tyckte vi skulle ta bort lappen nu när vi var hemma. Jag sa åt henne att lappen skulle sitta kvar eftersom vi planerade några resor till. Dottern blir alldeles tyst. Tittar på mig. Sen säger hon: Men mamma, då kan vi ju inte se på TV.

Jag står som en fågelholk och fattar ingenting.

Dottern suckar och förklarar: Det är ju reklam på TV:n.

Hemma igen

Efter en hel dag i bilen är vi nu äntligen hemma. Vi har firat midsommar i Värmland à la storfamilj. Toppnoterningen hamnade på 13 vuxna och 15 barn. Traditionsenligt skulle vi äta midsommarmiddagen ute och traditionsenligt hotade regnet att späda ut snapsarna så traditionsenligt dukade vi i stallet istället. En bra kompromiss, ute men ändå inne.

Midsommardagen gick jag ut på en promenad i skogen. Mitt i ödemarkerna började det regna och jag hade varit förutseende nog att klä mig i shorts och fleecetröja (telefonen hade jag naturligtvis glömt). Jag klättrade vigt upp i ett jakttorn (som vajade oroväckande) för att vänta ut regnskuren. Skuren visade sig ha fastnat över mitt jakttorn så efter 30 minuter gav jag upp och halvsprang tillbaka hem och blev genomblöt från topp till tå. Under tiden hade barnen varit ute till en ödeborg i skogen. Till deras skräckblandade förtjusning hade två nobla riddare till häst dykt upp och gett dem en skattkarta. Kartan ledde till en skatt bestående av lördagsgodis och dagen var räddad. Jag undrade senare lite surt varför inga nobla riddare hade kommit och räddat den sköna jungfrun som satt fången i jakttornet, men de mumlade något om att man inte räknades som jungfru när man hade fött två barn...

Nu är det dags att ställa om till vardagen. Imorgon är det dagis/frita/jobb som gäller som vanligt.

Tillfälligt online

Befinner mig ute på landet med dålig täckning, men nu börjar internet-abstinensen sätta in så jag tröskar på med mycket tålamod med ett mobilt internet som kopplar när den känner för det.

I veckan var jag på kurs i Kista. Detta IT-mecka kan förväntas vara genomsyrat av trådlösa internet och hotell med självaktning borde erbjuda sina gäster fritt trådlöst internet. Nu hade jag varit lite för stressad för att göra en ordentligt research innan jag bokade hotell och det visade sig att de erbjöd sladd-bundet internet. En sladd kostade 100:- och med tanke på att jag hade andra syften med resan än att surfa så fick det vara.

När mina första besvikelser väl gått över (det där med förväntningar som föder besvikelser som jag skrivit om tidigare) så utvecklades dagarna i Kista till några riktigt bra dagar. Jag var på kurs i konsten att analysera microarraydata med GeneSpring. Det var en mycket givande kurs, nu är jag laddad till tänderna att köra igång med mina egna data. Jag kände mig oerhört bortskämd att gå på kurs där jag bjuds på obegränsat med kaffe, mackor, kaffebröd, frukt och lunch varje dag. Det är inte en läkarstudent van vid.

Blixtar och dunder...

magiska under
plötsligt en dag har det hänt
åh vilken tur
jag är en lyckofigur...

JAG HAR KLARAT TENTAN!

Jag vet inte hur det gick till, det var till och med med god marginal. Jag är så glad att jag knappt tror det är sant.

Summering av tre tentor: De tentor jag tycker känns bra, klarar jag på stolpe-in.
Den tentan jag tror jag kört klarar jag med god marginal.

Nu ska jag fira midsommar i en grupp av 8 vuxna, 8 barn, 3 hundar, 2 marsvin, 2 hästar, okänt antal katter och ett tiotal får.

Trevlig midsommar!

Ensam

Barnen är hos mormor, sambon på jobbet. Här sitter jag ensam i lägenheten. Något känns jättekonstigt. Jag får tänka en tanke till slut utan att höra ett krävande "mamma". Jag var och simmade utan någon som stänkte vatten på mig. Tystnaden är påtaglig.

Det var så länge sen jag var ensam hemma att jag inte kan komma ihåg när det var. Vi pratar om år i plural.

Nu ska jag packa inför en resa till Den Stora Staden. Jag sitter och funderar på vad jag ska ha på mig för att se representativ ut men ändå vara bekväm. Sånt brukar jag inte hinna tänka på i vanliga fall, då är jag glad om jag hittar kläder som är hela och hyfsat rena.

Ibland är det skönt med en paus.

Städning

Dammkaninerna darrar, silverfiskarna slinker in under närmaste list - nu finns ingen pardon, lägenheten ska städas. Det är inte så farligt att städa när man gör det så sällan, resultatet blir synnerligen uppmuntrande. Direkt belöning. Har nu klarat barnens rum och tvättstugan. Jag brukar börja på olika ställen eftersom resultatet blir mer och mer ytligt ju längre tiden går.

Det är så rörigt och skitigt att jag börjar fundera på om det kanske är så att man bör städa lite oftare än en gång i halvåret. Ambitionen finns alltid där men inte tiden. Jag ska försöka få igång ett system där barnen får hjälpa till lite mer. Någon gång borde det funka. Om 10-12 år flyttar de hemifrån då lär det garanterat bli mer ordning.

Sambon misströstar. Han försöker få all smutstvätt ren. Så fort han tror att han är klar har jag röjt igenom ett nytt rum och kommer med en ny hög kläder som mirakulöst materialiserats från tomma intet.

Hittills har jag varit i soprummet och kastat fem stora soppåsar med skräp samt 4 kassar returpapper. Det är ändå något som jag verkligen försöker hålla efter. Var kommer alla tidningar från?

Dags att ge sig på nästa rum...

Att låta barnen lära sig själva

Usch vad svårt det är och ändå vet jag att de problem jag stöter på nu när barnen är 6 och 8 år är små jämfört vad som komma skall...

Vi har nyligen infört veckopeng för barnen. De får 40:- varje fredag förutsatt att de städat sina rum och pengarna ska täcka eventuella kostnader för lördagsgodis. Sonens högsta dröm just nu är en power-miner (LEGO) byggsats nr 6. Jag försöker få honom att förstå att om han sparar sina pengar kommer han få ihop tillräckligt med pengar för att köpa den själv, men han klarar inte riktigt av att genomföra detta i vardagsbesluten. Det kanske är mycket begärt av en sexåring, men någon gång måste man börja.

Häromdagen var vi på Lidl för att handla lite mat. Sonen såg då en kassa-apparat som av någon för mig outgrundlig anledning var jättefin. Han har tjatat om den där apparaten sedan dess så idag gav jag upp, han skulle få ta alla sina pengar och köpa den. 179:- för lite plastskräp om ni frågar mig... På vägen hem från affären frågade han mig tre gånger: Mamma är den verkligen min? Däremellan sjöng han en lyckosång "den är min den är min den är min". Jag gick muttrande bredvid och har på alla sätt jag kan komma på försökt förklara för honom att detta innebär att det kommer dröja länge innan han sparat ihop 550:- till sin power-miner. Sonen ser det som ett senare problem för nu är han lycklig över dagens inköp.

Hur mycket jag än ogillar hans val så tycker jag det är viktigt att han får göra valet själv. Hur ska han annars lära sig? Jag får väl träna på att hålla tyst och inte komma med några gamiga "vad var det jag sa" när barnen inser konsekvenserna av sina val.

Konsten att skrämma en mamma

Jag hörde ett konstigt ljud nerifrån, lite dovt brak. Rusar ner för att kolla vad det var och möter sonen som säger: M vaknar inte.

Under de tio snabba steg det tar att nå fram till dottern hinner jag se många hemska scenarion om vad som kan ha hänt. Steg ett: Har hon vält något tungt över sig? Steg två-tre, nej hon ligger i soffan. Steg fyra-fem det ser ut som hon sover, eller har hon satt något i halsen? Steg sex och fram till dottern - hon sover.

Djupt andetag. Faran över. För denna gång.

Vad var det då som lät? Sonen hade varit nere och slagit igen dörren när han kollade om den var låst :-D

Facelift

Det här får bli min version av skönhetsoperation. Jag vet inte varför jag hade kvar den rosa bakgrunden så länge, jag gillade den aldrig riktigt. Det här är mer jag.

Äh, att jag inte tänkte på det - det ska ju naturligtvis vara interfacelift.

Det där med presenter...

Läste en blogg av Terri Eriksson angående att ge presenter till fröken. Jag går just nu och har lite beslutsvånda över just dessa frågor. Måste man ge presenter till fröknarna varje skolavslutning? Ska alla fröknar få present? Dottern och sonen har tillsammans sex fröknar, summan växer även om man bara ska köpa något litet. Eller ska man bara ge present till ansvariga fröken? Men de andra har varit viktiga med så det känns inte bra det heller.

Jag tycker barnens fröknar är fantastiska och gör ett jättebra jobb, jag hade gärna köpt dem en liten present, men jag hinner inte. Jag är ensam hemma med två barn utan bil och varje dag blir jag lika förvånad när klockan är åtta, det är dags att lägga barnen och jag har fortfarande inte hunnit ens hälften av allt jag hade planerat.

Jag måste lägga ambitionsnivån på ett läge jag kan leva upp till och då har jag bestämt mig för att de fröknar som barnen lämnar får en liten present, de andra får tyvärr vänta. Det blir tre presenter - det får räcka för den här terminen.

Den blomstertid nu kommer...

med regn och åska. Skruttigare dag kunde det inte varit. Dotterns skolavslutning flyttades därför till idrotshallen där vi fick höra obligatoriska sånger och tal från rektorn.

Det känns lite konstigt, har inte skolavslutningen blivit lite upphaussad på sistone? För oss är det ju business as usual. Dottern går till frita istället för skolan, men så stor skillnad är det inte.

Jag skulle ha lagt in ett foto, men tyvärr krånglar min kortläsare, det kanske kommer senare.

Förväntningar och besvikelser

Jag sprang förbi Lidl för att köpa torsdagsfika till jobbet. Jag hittade den här vattenhästen och föll pladask. Den var ju alldeles underbart söt. Jag tog snabbt beslutet att köpa en varsin till barnen, det passade extra bra eftersom vi skulle simma idag.

Dottern blev lika förtjust som jag och tog hem hästarna medan jag hämtade sonen på dagis. Då gjorde jag en dundertabbe, jag sa: "Jag har en överraskning åt dig hemma". Ack så dumt. Sonen började fundera på vad det kunde vara och till slut kom han fram till att det måste vara Power Miners #6, eftersom det står högst upp på önskelistan. När han kom hem och såg att det "bara" var en vatten häst, blev han så besviken att han inte ville ha den. Den var "skittråkig".

Visst är det så med mycket i livet. När förväntningarna är höga bäddar det för fiasko. Tänk om man kunde vandra livet fram öppen för vad som kommer utan att hela tiden jämföra med vad det kunde varit.

När besvikelsen lagt sig tinade dock sonen upp och båda barnen lekte glatt med sina hästar i badet.

Phu!

Likt kommandomamman har jag nu slussat barnen genom trafikerade gator till orienteringen tur och retur.

Cykla nära kanten!
Stanna!
Gå med cykeln över gatan!

Det tar tid. Jag är benhård med att barnen ska stanna vid varje korsning och gå över gatan med cykeln (efter att ha tittat ordentligt). Det blir nästan lite löjligt ibland. Ingen bil i sikte och jag skriker ändå STANNA! Men min målsättning är fast. Barnen ska lära sig trafikvett och då finns inga kompromisser.

Tålamodskrävande är bara förnamnet...

Twinrix -check

I höstast startade jag operation "vaccinera hela familjen mot diverse otäcka virus". Det startade med att vi fick hepatitvaccinering på skolan och då tyckte jag att twinrix var något alla borde ta. Dessutom gillar vi att vara ute i skog och mark och TBE-hotet har gett mig dåligt samvete i flera år. Sagt och gjort, i höstas började vi vaccinera oss mot hepatit och TBE alla fyra. Idag fick barnen sina sista twinrix-sprutor på 20 år.

En spruta följs alltid av mutor, så vi rundade av kvällen på MacDonalds med MacFlurry till efterrätt.

Nu är det bara en TBE spruta kvar sen är vi klara för tre år framöver.

Jag har funderat länge på TBC, ska man vaccinera barnen eller inte. Är det någon som har några kloka funderingar om TBC vaccinering?

Livets spelregler

Jag satt och pratade med min dotter och hon konstaterade att hon inte kunde gifta sig med sin pappa. Jag svarade att det stämde och det var ju tur, eftersom pappa är min pojkvän och jag skulle nog bli lite sur om han gick och gifte sig med en annan. Dottern började fnittra:
-Men mamma, ÄR PAPPA DIN POJKVÄN???? Har ni gått i samma skola????

På vägen hem

Vi var trötta allihop efter en lång eftermiddag i Barkarby.

Vi behövde proviantera lite och medan sambon var inne och handlade sa sonen:
-Mamma, jag är hungrig.
-Jag vet, det är därför pappa har gått in för att köpa kol så att vi kan grilla.
-Mamma, jag tycker inte om kol.

Stackars barn...

Sonens fynd

Jag glömde berätta. Sonen var så söt igår. Medan jag stod och dreglade över jackan och försökte hitta på argument för varför jag var tvungen att köpa den, hittade sonen, 6 år 115 cm hög, en skateboard.

Han fick samma blick när han tittade på den som jag när jag tittade på jackan. Den ville han ha. Den kostade 99:- så jag tyckte att det var ok att han fick den. Genast sprang han ut ur affären och började åka på den. Han släppte den inte under resten av dagen vi fick nästan bända loss den vid läggdags.

Man får en speciell känsla i magen när man gör sina barn glada och det var helt klart värt 99:-

Hjärnsläpp

Så fort den ekonomiska strypsnaran försvunnit släppte alla hämningar, och den matematiska begåvningen försvann någonstans på vägen med.

Igår "hamnade" vi på Barkaby Outlet. Jag har inte ens vågat titta på kvittona. Det är konstigt att det är ok att köpa massa kläder bara för att det hade varit fyra gånger dyrare om jag köpt dem till ordinarie pris i en vanlig affär.

Sambon hittade ett par Peak Performance skidbyxor för 800:-, rena fyndet, de hade ju kostat 3000:-

Jag var inte mycket bättre. Jag hittade en vinterjacka från North Face. Det var kärlek vid första ögonkastet, inga argument bet jag SKULLE HA DEN. 999:- (observera betydligt mycket minder än 1000:-) och rena fyndet för den hade ju kostat 3000:-. Nu har jag gått och nött på en och samma vinterjacka i 8 år, så helt obefogat var det faktiskt inte.

Jag kostade också på mig ett par Peak Performance jeans. De hade kostat 1300:- men jag fyndade ett par för endast 360:-. Det finns inte i min värld att köpa jeans för 1300, jag tycker 360:- är ungefär vad man kan betala för ett par byxor, så fyndkänslan ville inte riktigt infinna sig. Jag känner mig som 100 år ibland...

Men jackan... nu har jag börjat längta till kallare årstider så att jag får inviga den.

Om några veckor kommer räkningen, hu, det är alltid jobbigt att ta konsekvenserna av sitt dåliga omdöme. Det var betydligt mer än det jag skrivit om här som slank ner i kassarna till "fyndpris".

Hur var det man gjorde nu igen?

Jag är urkass på att vara ledig. Tur jag har mobilt internet med mig, annars hade jag väl blivit nipprig.

Hur lever man utan att ha ett ständigt dåligt samvete över att man inte pluggar? Jag vet mycket väl hur man fördriver tiden när man inte pluggar - men det krävs att det hänger över mig för att jag ska kunna bli riktigt bra på att inte plugga.

Nu sitter jag här. Jag har inget att plugga, jag har tänkt att vänta tills tentaresultatet kommer, och jag kan alltså fylla dagarna med allt möjligt skoj.

...

Det börjar bli lite långtråkigt. Jag vet att "det är nog nyttigt för dig" skulle många jag känner säga, men jag vet inte jag...

Vila

Regnet smattrar på taket emellanåt. Träden susar. Fåglarna kvittrar. När jag går ut ser jag en blank sjö som skvalpar mot stenarna. Det här är precis vad min själ behöver just nu.

Skittenta

Dagen började bra. Jag hade gått igenom morgonrutinerna ordentligt med barnen för att få dem att förstå att jag inte under några omständigheter fick missa bussen idag. Barnen var helt fantastiska. Sonen vaknade med mig och stod vid ytterdörren efter tio minuter: "Kom nu då, jag får inte komma försent till dagis"

Problemet var bara att jag precis hade kommit ur duschen och hade ambitionen att hinna med lite frukost också innan avfärd. Dottern vaknade efter lite skakningar och kom också i ordning snabbt, trots att hon skulle på utflykt idag med massäck och allt extraarbete det innebär.

I god tid lämnade jag av sonen på dagis, kunde GÅ (!) till bussen och fick till och med vänta på den i några minuter. Kom i tid till tentan och började skriva. Det började bra, njurar ok glomerulonefrit inte min favorit men lite har jag snappat upp... sen gick det åt pipsvängen... Anafylaktisk shock - var inte det nästa termin? NO hur det tillverkas (det var väl NOS och arginin på något sätt...), hur det verkar intracellulärt (vilken second messegner kopplar cGMP till nu igen?), hur det påverkar trombocyter (ööö...) och lite till. Ok, lite NO har jag koll på men varför fokusera en tredjedel av tentan på NO, vi har ju faktiskt läst lite annat också... Och så är det det där med PBL också... öppna frågor - man ska kunna förstå vad den som skriver tentafrågorna tänker på... jag är bara så himla dålig på tankeläsning.

Jag vet inte om det är någon tröst, men denna tenta har nu gått till handlingarna som "skittentan" det var allmänna omdömet efteråt iallafall.

Åkte hem i allmän koma. Klockan tre, mitt på stan, kom jag på att jag glömt att äta lunch. Jag åt frukost kl 6 och det är inte bra för varken magkatarren eller migränen att slarva med maten på det sättet (eller jo, men inte för mig) så jag kostade på mig att fira eländet på MacDonalds och slog till på stort med en MacFlurry marängsviss till efterrätt. Helt ok, kolhydrater har faktiskt en tröstande effekt.

Nu väntar semester i tre dagar :) Ledig, ledig, ledig. Jag åker till och med hemifrån, operation "hitta öppen golvyta" får vänta tills på måndag. Det kan hända att en och annan dammkanin stryker med också, men som sagt, på måndag...

Snart är det över

I morse kände jag mig som en vulkan som spottar rök och aska inför ett utbrott. Jag fick hålla igen flera gånger för att mina stackars barn inte skulle drabbas av något utbrott, det är ju inte deras fel. Kliver över leksaker och dammkaniner på golvet, kläder överallt och till råga på allt har jag ont i huvudet igen. Idag ska jag repetera, imorgon skriva tentan. Sen blir det minisemester i tre dagar innan det nya livet börjar.

Det är inte bara att plugga inför tentan, man ska kunna skriva den också...

Nu börjar tentaångest fas II. Kommer alla hålla sig friska på torsdag? Fick höra att sonens dagisfröken ligger hemma med magsjuka. Det är bara att räkna: 2 dagars inkubationstid var hamnar vi då? Jo på tentadagen. Vilket antiklimax om jag inte ens kan gå och skriva :p

Tänk om jag hade några dagar till...

Så känner jag alltid när tentan närmar sig. Jag har samlat ihop allt material och nu är det bara råplugg kvar. Det är för mycket för att det ska gå. Om jag bara hade haft några dagar till så kanske...