Besviken

Jag har städat hela natten. Dammsugit och fejat. Gissa om jag blev grymt besviken i morse när jag vaknade och upptäckte att allt såg ut som vanligt. :(

Hoppsan

Dags att ställa tillbaka klockan. :)

Det här är den bra sidan av sommar/vintertid.

Dags att ställa tillbaka utemöblerna då...

Tvivel

Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag? De frågorna fick vi lära oss av syokonsulenten i gymnasiet. Undrar varför det har fastnat?

Just nu sitter jag i alla fall och funderar på de frågorna. Speciellt: Vad vill jag? Vill jag jobba på stora universitetssjukhuset en bit bort eller lilla sjukhuset nära? Ska jag satsa på geriatrik i sommar eller medicin? Hur ska det bli med forskningen? Det som är kul nu kanske inte är kul efter 10 år. Hur ska man veta vad man tycker är roligt i längden? Skulle jag orka med alla jourer på medicin?

Jag var så säker på att jag ville etablera mig på lilla sjukhuset, men nu vet jag inte... Tänk om jag missar något? Tänk om jag ångrar mig?

Shit, ska jag bli läkare? Hur gör man då?

Äh, börjar spåra ur nu va?

Pysslar

Det började med en liten rehabverkstad. Maken behövde fixa en vadderad ficka som skydd för pacemakern eftersom pacemaker inte är så bra tillsammans med bilbälte, i alla fall inte när man är yrkeschaufför. Så jag sydde en prototyp. Ful som attan, men prototypen ska ju göras för att se om tanken funkar. Blir det bra kanske jag kan få fram något snyggt nästa gång. Rosa, med paljetter kanske...

Sen kom jag på att vi har ett erbjudande från Vattenfall där vi får en gratis fotobok. Hoppsan, erbjudandet gäller bara månaden ut, så jag satte mig och fixade ihop en fotobok om semestern på Legoland. Det blev jättebra och kul att göra ett minne av resan. Jag borde verkligen ta mig tid och göra så där av andra bilder med. Man tittar ju inte på bilderna som ligger i datorn en masse. Nu valde jag ut de bästa bilderna och sen kan man ta fram och titta i boken när man får lust.

Sjukhuset

Jag följer serien slaviskt sen de flyttade till Linköping. Här och där sveper klasskamrater förbi, även jag har svept förbi en gång, många av läkarna har jag jobbat med och många av platserna är bekanta. Tänk att det är så spännande att se folk man känner på TV.

Pust

Undrar om någon högre makt tyckte jag förtjänat att ta igen mig. Vårdcentralen jag är på åkte på konferens halva onsdagen och hela torsdagen. Så nu är jag hemma, ledig från praktik med en hel dag framför mig. Igår när jag kom hem vid lunch la jag mig i sängen med datorn och spelade spel hela eftermiddagen.

Då dimper det ner en bok i brevlådan. Läckbergs nya. Jag skulle kunna ligga i sängen och läsa hela dagen. Men nej, jag har ju lovat min doktorand att granska manuskriptet som är lite bråttom. Bättre att göra det idag och vara ledig till helgen tänker jag. Det kan ju vara rätt mysigt att ligga i sängen och granska manuskript med. Första gången jag är på den sidan av manuskriptskrivande. Det är lite spännande. Men inte så lätt som jag trodde när jag var doktorand.

Och plötsligt var det klart

Det där föredraget som jag varit så nervös för. Plötsligt har jag gjort det. Och jag tror att det gick bra. Jag tror att jag fick sagt det jag tänkt säga. Jag kan aldrig följa ett manus eftersom jag tappar bort mig direkt utan jag får lita på mitt minne. Kunskapskanalen var där och filmade, får se om jag törs titta på mig själv. Om ett tag. När jag fått distans.