Utreda NPF eller inte?

Det korta svaret är: Utred!

Jag har träffat många som säger att det inte gagnar barnet att utredas/få diagnos. Andra tycker att barnet stämplas av en diagnos. Det verkar finnas många åsikter, men jag har sällan hört starka argument. En känsla jag har är att det finns två grupper som driver på motståndet mot diagnossättning:
1) Föräldrar i kris, dessa föräldrar är inte mogna att ta emot en diagnos och kämpar emot med näbbar och klor för att slippa se problemen (lösningen är i mina ögon att stötta föräldrarna och utreda barnet).
2) Professionella som av olika anledningar drabbas negativt av en utredning. Det kan vara personal på BUP som drunknar i utredningar och håller emot för att hinna med de som står i kö eller personal på skolor som vill slippa sätta in de resurser barnen har rätt till när de får diagnos (visst jag vet att en diagnos inte ska göra skillnad i teorin men i verkliga livet är det en stor skillnad på vilka resurser som erbjuds).

Jag ser inga som helst anledningar till att dröja med en utredning.
1) Om man har kommit till ett läge där man funderar på att utreda ett barn med avseende på NPF är situationen troligen redan besvärlig, barnet blir inte ytterligare stämplad av en diagnos, däremot kan barnet bli hjälpt av att mötas av ökad förståelse för problemen.
2) Vissa diagnoser har lagstadgade rättigheter. Man kan omfattas av LSS, man kan lättare driva sin sak i skolan för att ge barnet extra stöd, man kan få vårdbidrag, ja det finns säkert fler rättigheter som man kan ta del av bara att jag inte känner till allt. Sammantaget blir det mycket lättare att få till det stöd som barnet behöver (för tro mig, föräldrar måste ändå kämpa för att få till det stöd som behövs).
3) En utredning hjälper till att kartlägga barnets styrkor och svagheter. Även om man känner barnet väl kan barnet ha kompenserat för flera svårigheter. Detta är bra men tar mycket kraft från barnet. Om omgivningen har en bra bild av barnets styrkor och svårigheter blir det lättare att anpassa livet så att det blir optimalt för barnet och man kan förebygga utmattning.

På många orter kan det vara flera års väntetid på utredning. Jag tycker därför alla barn ska utredas när man misstänker NPF. När problemen blir för svåra att hantera är det för sent. Bättre att bana väg i tid innan någon kraschar.

En viktig sak att komma ihåg: en diagnos ändrar inte barnet och den ändrar inte problematiken. Problemen finns kvar, barnet är fortfarande en fantastisk unge men många styrkor men en utredning ger information om problematiken som kan hjälpa barnet och en diagnos gör det lättare för familjen att få den hjälp de har rätt till. Så ärligt talat, jag personligen ser inte en enda anledning till att inte utreda ur ett föräldraperspektiv.

Jodå, jag odlar fortfarande

Förutsättningarna för sommarens skörd har varit optimal, men ändå har det inte tagit sig riktigt. Dahliorna blev rangliga med enstaka små blommor. Tomaterna blev inte alls så frodiga som de brukar, trots att jag varit hemma mer än vanligt och vattnat på. Några tomater har det naturligtvis blivit men ändå är det en besvikelse. Jag skyller på dålig jord och tar nya tag nästa år.

Jag har odlat små minipaprikor också. De blev jättefina med bra skörd så det provar jag igen nästa år.
. 

Nya erfarenheter

Försöker sälja dotterns ridväst på blocket. Jag kallar den säkerhetsväst i annonsen, eftersom det är så det heter. Får snabbt svar med frågan: "Säkerhetsväst klarar knivar och lättpistol eller?" 

-Näe, tror inte det...

Vi närmar oss skolstart

Sommaren har varit lugn. Vi har alla fått landa lite vilket har varit välbehövligt. Nu börjar vi ladda för skolstart. Jag var på möte med nya skolan och de verkar ha en helt annan syn än förra skolan på hur man stöttar barn med NPF. Jag satt med ökande förvåning på mötet och hörde hur BUP fullständigt sågade förra skolan. Själv hade jag bestämt mig för att inte kritisera eftersom det kunde skrämma nya skolan, men BUP skrädde inte orden. På ett sätt var det skönt att bli bekräftad i det jag känt, men samtidigt kändes det lite sorgligt, kunde jag inte fått det stödet i våras när skolan gav sig på mig?

Nu slipper jag i alla fall ha något med gamla skolan att göra. Jag tänker inte anmäla just nu, måste lägga min kraft framåt. Jag har dokumenterat allt om jag får anledning att ändra mig.

Det som känns positivt med nya skolan är att de möter hen där hen är. Börjar med hemundervisning som gradvis ska flyttas närmare skolan. Hoppas hen orkar möta upp, mer kan vi inte göra.