Veckans boktips

Ninaninaninana...

Utsatta föräldrar av Lennart Lindqvist. Han är psykolog som själv är förälder till ett barn med svåra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, han har perspektiv både från den professionella sidan och perspektivet som förälder. Bör läsas av alla som kommer i kontakt med barn som har NPF.

Kattmamma

Det är bara att inse. När man skaffar katt bestämmer man sig samtidigt för att:
-Hela tapeter är löjligt
-Krukväxter bor hos andra
-Möbler får en fin patina av rivmärken

Tänkvärd läsning.

Jag har hittat de här och här blog-inläggen som sammanfattar mina erfarenheter på ett bra sätt. Det verkar vara mer regel än undantag att det blir konflikt mellan skola och föräldrar. Jag ska tjura ett tag till, men sen ska jag fundera ut något konstruktivt sätt att bemöta pedagoger så att vi kan dra åt samma håll. Vi får se om jag lyckas.

De bortglömda barnen

Christopher Gillberg har etablerat begreppet ESSENCE, det är ett paraplybegrepp för neuropsykiatriska funktionshinder och enligt Gillbergs beräkning innefattas cirka 10% av alla barn inom detta begrepp.

10%, var tionde barn.

Dessa barn riskerar att slås ut i samhället om de inte får det stöd de behöver för att klara dagens samhälle och skolgång.

Var tionde barn.

Det krävs inte speciellt goda kunskaper i ekonomi för att förstå att detta är ett stort samhällsekonomiskt problem. De goda nyheterna är att med rätt stöd kan många av dessa barn hitta en väg till ett meningsfullt liv men det krävs att resurserna sätts in tidigt och här fallerar samhället. Föräldrar får kämpa tills de går i väggen för att få stöd till sina barn och när de väl får stöd är det ofta för lite och för sent. Jag hade ingen aning om detta förut. Nu läser jag inlägg från den ena förtvivlade föräldern efter den andra, samhället förstår inte och de som får betala är barnen. Var tionde barn.

Läs!

Denna bok bör läsas av alla som har någon som helst kontakt med autismspektrumproblematik. Den är lättläst, ger en bra vetenskaplig bakgrund samt personlig inblick i hur det är att vara förälder till ett barn med funktionshinder. 

Personlighet eller diagnos

Jag har funderat mycket på var gränsen går mellan diagnos och personlighet. Vi är alla olika, blir man för mycket olika får man en diagnos. Egentligen kanske det bara handlar om att vår värld idag är för likställd, det finns för snäva ramar och passar man inte in får man en diagnos istället för att vi andra ska öppna upp vår värld till att passa alla.