Fritidssysselsättningsproblem? -Skaffa löss!

Tre av fyra i familjen har löss. Sonens päls på huvudet är en veritabel lus-farm. Bara jag var lusfri, det kanske beror på att jag tonade håret häromdagen. Kan inte tänka mig att ens löss överlever att bli täckta mer färg... Så, nu blir det till att luskamma, lusbehandla och sen luskamma hela familjen i 14 dagar (!). Det tar ett par timmar varje dag...

Slut på charmen

Nu har jag varit trevlig nog denna vecka. Att representera är jobbigt. Leendet nästan fastnar ibland. Fast det är klart, lite kul är det också. Men nu räcker det. Jag ska kura hemma i sängen ett tag.

Modeblogg

Eftersom jag är så modeintresserad tänkte jag berätta om dagens outfit. Jag kallar den "en dag ägnad åt studier". Jag är lite blyg så ni får inte någon bild utan måste nöja er med min målande beskrivning.
Rutig flanellskjorta i gammelrosa, blått och vitt. Till detta har jag mina klarröda träningsoverallsbyxor som är från förra århundradet, men ack så älskade.

Inget slår en flanellskjorta när man är lite frusen av sig.

Ha en bra dag!

Man måste ju försöka...

Lite mysigt morgontrött så här en lördagsmorgon, har inte orkat gå upp. Ber sonen: kan inte du hämta en kopp kaffe åt mig?

"Nej" svarade han vänligt men bestämt, ett tonfall som inte lämnade utrymme för förhandling.

Universitetsvärlden

Jag blev just påmind om varför jag var så glad över min snälla chef på sjukhuset. När man arbetar i Universitetsvärlden är det sällan något går på räls eller någon som vill lösa problem, snarare tvärtom, går det att sätta käppar i hjulet, så gör man det.

Snälla människor

Just nu går inte livet på räls. Det mer hostar fram och lite tillbaka ibland. Det gäller inte bara den körda tentan eller det faktum att jag nu är en tant med läsglasögon, utan det går trögt på många fronter. Då blir jag så glad när jag träffar snälla människor som tycker att mina problem inte är några problem. Det löser vi säger de.

Min blivande chef till exempel. Jag gick till henne idag med den enligt mig katastrofala nyheten att jag kört tentan. Jaha, vad tråkigt för dig, sa hon med precis rätt medkännande röst. Ja, och det innebär att jag måste ta ledigt den där dagen jag är schemalagd på akuten för att skriva omtentan, sa jag och höll andan. Jaha, svarade hon, men du måste väl ha några dagar innan också så att du hinner läsa?

Så, jag får ta ut semester tre dagar för att skriva omtenta, semester som jag inte hunnit tjäna in än, nästan så att jag kramade henne.

Sådär ja!

Nu har jag lämnat in en tre sidor lång kommentar till min tenta. Det hade en viktig psykologisk effekt, nu har jag lugnat ner mig lite. Jag har egentligen inte stora förhoppningar om att de ska godkänna mig, det blir lätt en principsak, men jag har i alla fall fått säga mitt. Nu ska jag ägna helgen åt pediatrikboken. Jag är alltså fortfarande student.

Tyvärr...

Jaha...

Ilska är en bra drivkraft. Uj vad effektiv jag varit på jobbet. Jag har inte kunnat överklaga än för sekreteraren är på kurs och jag behöver ju se tentan för att veta vad jag ska klaga på. Jag har ändå gått igenom tentan och tittat på hur många poäng jag fått på varje fråga och jämfört det jag tror jag skrev med svaren. I mitt huvud borde man kunna ge mig minst 10 poäng till utan att var för snäll. Men det är klart, återstår att se vad jag lyckades skriva ner, det kanske bara finns i mitt huvud... Tänk om det bara står massa rappakalja. Kanske fick blackout och bara skrev bla bla bla...

Mitt i min ilska får jag ett mail med påminnelse om att jag ska lämna tillbaka en bok som jag redan har lämnat tillbaka (för en gångs skull har jag faktiskt koll på vad jag gjort). Den stackars bibliotikarien vågade väl inte annat än att stryka boken när jag kom ner som en vulkan.

Kan man bli surare?

Jag körde tentan!

Av alla tentor så kör jag denna (ok, jag har kört två andra också men ändå...). Jag och 11 andra i klassen.

För första gången i mitt liv ska jag överklaga. Jag har inte några förhoppningar om att de ska godkänna mig ändå, men jag tycker faktiskt att tentan var konstig. Och taskig.

Så nu är jag sur, sur, sur, sur, sur... ja ni fattar. Tänker fortsätta med det hela kvällen.

Examensfest

Igår firades examen med pompa och ståt. Det var fantastiskt roligt!

Journalistiskt lågvattenmärke

NT (Norrköpings tidning) har idag slagit upp stort:

BUP undersökte könet på patient

När man läser artikeln inser man snabbt att läkaren har gjort en bedömning av pubertetsutvecklingen enligt Tannerskalan, en undersökning som jag kan tycka är relevant när man ska bedöma en pojke med neuropsykiatriska problem. Läkaren blev anmäld till socialstyrelsen. 

Det är mycket läkare gör som kan väcka anstöt om man inte förklarar varför man gör det. Gynekolog undersökningar, rektalundersökningar för att inte tala om alla sätt man stoppar slangar i patienter. Det är naturligtvis så att man måste ha en god kommunikation med patienten, men är det inte lite väl magstarkt när en journalist skriver en skandalartikel och slår upp på förstasidan. Det hade ju inte varit lika säljande att skriva: Doktorn gjorde sitt jobb!

Jaha...

Tentaångest har bytts till tentaresultatsångest. Tentan var taskig, dum, elak och alldeles konstig. Som tur är så är jag inte ensam om att tycka det, för när jag gick därifrån kändes det hopplöst. Men nu hoppas jag att de ska rätta snällt när de ser att de har gjort en svår tenta. För svår tycker jag.

Så nu är det bara att vänta... och vänta... och vänta på det avgörande beskedet. Är det dags för läkarexamen eller inte?

(För den som undrar så - nej, jag har fortfarande inte fått ordning på min dygnsrytm)

Gollum

Jag känner mig blekare och blekare för varje dag. Min verbala förmåga är på låg nivå. Så fort någon i familjen försöker prata med mig svarar jag väsande: Miiin Tenta....

Om jag skulle bli tvungen att prata med någon utöver den närmaste familjen riskerar samtalet snabbt att spåra ur, trots att jag försöker skärpa mig: Jaha, men när hade du din menarche? Hur är din menstruation? Regelbunden? Har du tagit gravtest? Röker du? Jaha, du är man... är du säker på det?

I morgon är tentan. Håll tummarna för mig!

Plötsligt händer det II

Jag sa till barnen: Om en vecka kommer hela huset vara fullt med gäster och då ska det vara städat i era rum! Inte trodde väl jag att de skulle bry sig om vad jag sa, jag sa det mest för att kunna säga att jag varnat dem, men båda två masade sig upp och började städa. Jag är stum av förvåning :o

Viruskomplikation?

Jag har vänt på dygnet. Det märktes inte när jag sov titt som tätt (typ varje gång jag blundade) när jag var sjuk men nu när jag börjar piggna till har jag upptäckt att jag inte kan sova före kl 02:30 och har svårt att vakna till liv före kl 10 (eller 11). I går kväll (natt) låg jag och la patiens tills sömntåget kom. Hur ska detta gå nästa vecka när väckarklockan kommer uppmana till uppstigning senask kl 07:00?

När som helst nu...

kommer jag igång med dagens pluggande. Kunde inte sova inatt så jag roade mig med att titta på första stålmannenfilmen. Riktig kvalitetsrulle. Efter den somnade jag gott och vaknade pigg och utvilad vid 11-tiden. Pigg var jag ända tills jag ställde mig upp, då insåg jag att viruset inte riktigt är utrotat än. Men jag har gott mod. Bara det att jag inte sover 12 timmar per dygn längre tyder ju på att jag är på bättringsvägen.

Nä, snart tar jag till alternativa metoder

Ginseng, honung, c-vitamin, citron, vitlök, bastu... vad mer kan man hitta på för att döda virus? Nu har jag tröttnat så jag börjar söka mig till lite mer icke-evidensstyrkta metoder i ren desperation.

Pingpongvirus

Jag har tagit det med ro fram till nu. En förkylning som hoppar runt i övre luftvägarna och är allmänt irriterande. Men nu har jag fått nog. 7:e januari är tentan och nu måste jag plugga effektivt. Då kan man inte ha bomull i huvudet. Maken verkar vara något dygn före mig i förkylningen och han är irriterande pigg idag. Hoppas jag följer hans exempel snarast.