Blä

Ligger hemma sjuk. På ett sätt glad för att jag har "dag för självstudier" för då kan jag ligga och tycka synd om mig själv helt ostört (eller nåja, barnen har höstlov så det där med ostört kanske inte är sant). Men samtidigt bävar jag för morgondagen då jag har heldag med akut traumaomhändertagande. Superobligatoriskt, inte bara för att jag måste varit där, det känns rätt viktigt inför mina kommande arbeten också. Men, den dagen den sorgen...

Bråda dagar

De senaste dagarna har ägnats åt att försöka återuppliva/rädda livet på diverse dockor. Hittills har jag inte lyckats, trots att tekniken och ABCDE sitter bättre och bättre för varje gång, men jag skulle nog bli lite rädd om dockan hostade till på riktigt.

Att rädda liv är jobbigt och på kvällarna kommer jag hem helt utschasad. Då önskar man sig inget hellre än att få krypa ihop i en kravlös bostad med en kopp te. Istället möts jag av en vägg full med svartmögel! Kvällarna få således ägnas åt att diskutera badrumsrenovering vilket har expanderat till att även innefatta tvättstugerenovering med hantverkare, bostadsrättsförening och försäkringsbolag. Har jag berättat att jag är rädd för hantverkare och försäkringsbolagstjänstemän? Jag vill helst gömma mig under täcket och inte komma fram igen förrän renoveringen är klar och betald.

Ogräs?

Min dotter växer en centimeter i månaden. Fatta! Detta innebär att hon har vuxit om mig om ett år! Jag har mycket svårt att förlika mig med tanken att mina små gullgrisar ska bli stora så jag tycker det är lite oartigt av henne att växa upp på det där sättet och motbevisa mig hela tiden. Dessutom är det omöjligt att ha kläder som passar till henne hemma. Antingen sitter byxorna halvvägs till knät eller också är de på tok för stora. Just den där dagen när de passade låg de antagligen i tvätten eller så...

Mycket ska man stå ut med som mamma... men barn som är större än en själv är väl lite väl magstarkt? För att inte tala om att sonen klådde mig i ett PS-spel häromdagen. Sopade mattan med mig kanske är mer korrekt uttryckt. Snart dags för träningsläger i dataspel alltså.

Nervös väntan

Först hörde man hur klasskompisarna blivit kallade på AT-intervju. Snabbt, innan man hann kognitivt försvara sig, kom tankarna: "Varför har de inte ringt till mig?". Varje gång telefonen ringde hoppade jag högt. Kanske nu? Men nej, det var sonens kompis som undrade om sonen ville ut och leka. Men så, på väg hem så kom äntligen det efterlängtade samtalet, jag fick komma på intervju. Och sen en till.

Nu en dryg vecka senare har alla varit på intervju. Vi sitter på föreläsning och en efter en smyger ut för att svara i telefon. Trots att jag försöker vara cool, kommer tanken igen: "Varför ringer de inte mig?". Ett nervöst surr under rasterna där vi räknar upp alla som fått AT, verkar mest vara de som fått som blivit uppringda. På eftermiddagen så får jag då till slut mitt samtal. Håller andan ända tills jag får höra: Vi vill gärna att du kommer hit och gör din AT!  Tänk, lilla jag ska bli doktor :) Undrar när dottern tycker jag är en riktig doktor...

Familjestöd

Dottern: Mamma, jag är orolig för pappas hosta
Ömma modern: Ja, den låter illa, men jag har lyssnat på pappas lungor och det låter ok
Dottern: Man kanske skulle låta någon doktor titta på honom?
Ömma modern: Hallå, jag är ju doktor, jag har tittat på honom
Dottern: Men jag menar en RIKTIG doktor
Ömma modern, något förnärmad: Vaddå riktig doktor?
Dottern: Hallå, du söker ju fortfarande jobb!!!

Beräknat

Vi går från klarhet till klarhet. Genom att genomföra renovering av lillebrors rum strax innan vi ska göra om badrummen blir man inte det minsta berörd av färgstänk i badkaret eller på toalettsitsen. Allt ska ju ändå kastas ut. Tänk om vi hade gjort tvärtom, så att färgstänken hamnade i det nya badrummet, då hade jag blivit rasande!

Snilleblixt

Att renovera är världens bästa ursäkt för att det är kaotiskt hemma. Jag behöver ju inte berätta att det alltid är kaos hos oss, utan låtsas att när vi inte renoverar är det sköna hem som gäller.

Renoveringsfeber

Förslag på ICD-kod? Inte räcker det att projektera för att göra om två badrum. Plötsligt var vi bara tvungna att göra om lillebrors rum. Det där projektet som stått högt upp på prioriteringslistan men liksom blivit stoppat av legohögar hela tiden. Badrumsrenoveringen lejer vi ut, så det handlar mest om att bestämma sig för hur man vill ha det, pruta bort hälften och sen hålla sig undan. Lillebrors rum gör vi själva. Så jag har ägnat kvällarna åt att tapetsera, måla och snart ska maken bygga en loftsäng. Lillebror är så entusiastisk att han till och med hjälpt till att städa ur rummet innan vi skulle köra igång. Eftersom favoritfärgen är gul, så blir rummet just gult. Väldigt gult. Men bara han blir nöjd så får det väl vara så...

Intervjuer

Nästa vecka är det dags för AT-intervjuer. Börjar kännas lite nervöst...